Dokument

C2 History (8 MB pdf) Författare: Combitech AB.
C2 History (28 MB powerpoint-fil)

Dessa bilder är framtagna på initiativ av Stefan Kits, HKV PROD FLYG. Bilderna är sammanställda av COMBITECH AB.

Eventuella synpunkter på bildspelet kan framföras till Combitech AB
på e-postadress: ledningssystem@combitech.se

Bilderna visar:

• ledningssystem


• militära radar


• militära radarhöjdmätare


• civila radar


• systembilder


• ledningscentraler


• robot-, radio- och flygsystem
  

I överkant på varje bild framgår vilken tidsperiod som respektive system
var/är i taktisk drift.

---

Flygvapnets Drift- och underhållssystem (30 MB) Rolf Hjerter.
(F20/04)

Flygvapnets drift och underhållssystem (DU) har alltsedan man kunde börja tala om ett system varit under ständig utveckling. Trots detta är det mycket som man tycker sig känna igen oberoende av tidpunkten för betraktelsen.

I denna uppsats har jag valt att i första hand beskriva läget under de första åren av 1990-talet. Delar av infrastrukturen är dock intressant att skildra bakåt i tiden. För att inte tynga den löpande texten alltför mycket har jag i vissa fall valt att fördjupa några avsnitt genom att lägga tilläggsinformation i särskilda bilagor.

Uppsatsen gör inte anspråk på att vara heltäckande för området. Vissa delar av DU-systemet förtjänar att behandlas mer ingående och kommer, om tid och möjligheter så tillåter, att kompletteras av författaren.

Huvudparten av Flygvapnets materiel, som t ex flygplan och marktele, har alltsedan
vapengrenen bildades, i stor utsträckning använts i den dagliga tjänsten. Undantaget är främst bas -och vapenmateriel som förrådshålls till vissa delar.

---

Flygvapnets Strilsystem, strilcentraler (12 MB) Författare: Bengt Myhrberg.
(F01/06)

Utgående från underlaget till ”Det bevingade verket” som utgavs av FMV 1986 i samband med flygvapnets 50-årsjubileum görs här en sammanfattning och komplettering till kapitlet ”Ledningssystem för våra flygstridskrafter”

Dokumentet beskriver systemuppbyggnad och strilcentraler i stort från ”tidernas begynnelse” d.v.s. 1920 till ca 2000, i första hand sett ur/från FMV perspektiv med tyngdpunkt på Stril 60 generationen från mitten på 60-talet fram till STRIC och övriga strilsystemkomponenter som driftsattes under slutet av1990-talet.

---

Förstudie angående den historiska radarutvecklingen inom Flygvapnet
(F11/04 ) (2 MB) Författare: Karl Gardh.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 (12,4 MB)
(F17/09) Författare: Örjan Eriksson.

Begreppet marktele dök under femtiotalet upp i flygvapnet för att särskilja telemateriel i marksystem från telemateriel i flygplan.
Utredningarna V 66 och U 80 definierade begreppet marktele på ett likartat sätt.
Marktelebegreppet har i många sammanhang varit svårt att få gehör och förståelse för hos taktisk och operativ personal samt plattformsintressenter, vilket medfört att markteleområdet betraktats som ett udda område inom försvaret.
Generellt kan markteleområdet sägas ha fungerat bra med hög tillgänglighet och till rimliga kostnader. Detta har verifierats av bland annat strilchefer i flygvapnet, som varit mycket beroende av områdets funktion. I dokumentet beskrivs marktele från ca 1950 fram till 2000.

---

PS-41 Historik (6,7 MB) Författare: K-G Andersson.
(F01/05)

Den svenska radarutvecklingen hade 1944 kommit så långt att man stod i begrepp att börja med en begränsad tillverkning. Tillverkningen kom dock aldrig igång eftersom man kunde köpa färdiga radarstationer från England. (ER IIIb).

1946 hade civilingenjören Henrik Lindgren fått möjlighet att åka till USA på ett stipendium.

Han kom då i kontakt med den amerikanska radarstationen AN/TPS-1A, en transportabel radarstation i tält, som tyvärr hade låg effekt och kort räckvidd. Sverige hade dock ett stort behov av fler radarstationer och man beslöt då att Lindgren på grundval av TPS-1A skulle skriva en svensk specifikation på en radar som skulle tillverks i USA

Efter normalt anbudsförfarande och utvärdering beställdes 20 stationer.

Den första prototypen skulle levereras i september 1949 och hela serien skulle sedan vara färdiglevererad under 1950.

---

Radarspaningsstation PS-16/F (13,7 MB) Författare: Rune Erlandsson.
(F05/04)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Spaningsradar PS-08/F (11 MB) Författare: Rune Erlandsson.
(F04/04)

Radarstation PS-08/F var flygvapnets första egentliga storradar. Med storradar avses här i första hand stationens höga uteffekt (2,5 MW) och dess långa räckvidd (>400 km). Stationen hade en antenn av imponerande dimensioner med en reflek¬toryta på ca 170 m2. Stationen, som var tillverkad av DECCA RADAR LIMITED i England under 1950-talet, hade den engelska beteckningen Radar Type 80.

Flygvapnet anskaffade under 50-talet fyra radarstationer av denna typ som utpla¬cerades på anläggningarna "Harry", "Dick", "Tom" och "Fred". Anläggningarna upprättades i slutet av 50- och början av 60-talet. Samtliga anläggningar var placerade i södra Sverige.

 

 

---

Spaningsradar PS-15 ( 4,2 MB) Författare: Karl Gardh.
(F06/04)

Radaranläggning PS-15 var en obemannad C-bandsradar som ingick i Stril 60-systemet och användes för lågspaning av flygplan och marina ytfarkoster. Stationen var försvarets första lågspaningsradar och hade en pulseffekt på ca 1 MW.

Radarinformationen överfördes till radargruppcentral (rrgc) bredbandigt över länkförbindelse i form av video, höjdinformation, bäringsinformation och synkpuls. Från mitten av 1980-talet infördes successivt smalbandig överföring (SBÖ) över telefonförbindelse eller talkanal på länk som datameddelande sedan radar-informationen behandlats i datatransmissionsutrustning DT-109. I vissa tillämpningar överfördes radarinformationen på kabel.

Hela radarutrustningen var installerad på toppen av en 100 meter hög mast vilket medför att radarhorisonten blir ca 45 km. Upptäcktsavståndet för ett mål var under störningsfria förhållanden ca 180 km vid en antagen upp¬täcktssannolikhet av 90 %. Höjdtäckningen var omkring 3000 m och målets höjd angavs till ett av fyra höjdskikt. Antennen var placerad ovanför appa¬rathuset på en överbyggd plattform som roterar med en hastighet av 7 v/min.

---

Spaningsradar PS-65/F (4 MB) Författare: Rune Erlandsson.
(F03/04)

Radarstation PS-65/F var en L-bandsradar som ingick i Stril 50- och 60-systemen och används för spaning och stridsledning. Stationen var en av flygvapnets första högeffektradar och hade en pulseffekt på ca 2,3 MW och med en räckvidd res¬pektive höjdtäckning på 330 km resp 25.000 m.

Stationens elektronikutrustning var tillverkad i Frankrike av Compagnie Generale de Telegraphie sans Fil (CSF). Antennen, som var av typ cosekant-kvadrat med beteckningen MLG7, var tillverkad av Selenia, Italien. Vridbord med roterande mast var tillverkat av Oskarshamns varv. Indikatorutrustningen inköptes från SRT i Sverige.

PS-65/F var flygvapnets första markradar som var försedd med utrustning för fastekodämpning (FEU), i vanligt tal benämnd MTI. Stationen var även försedd med störskyddsutrustning (SSU) bestående av ett antal mottagare och filter som kunde kopplas in i händelse av avsiktlig eller atmosfärisk störning.

---

Spaningsradarstation PS-66T (4,6MB) Författare: K-G Andersson.
(F06/07)

Kungliga Flygförvaltningen och Försvarets Forskningsanstalt studerade i slutet av 1950-talet bl.a. en ny typ av radarstationer där både spaning och höjdmätning kunde ske från en och samma station. Det största intresset rörde radarstationer av s.k. tredimensionell (3-D) –typ.

Den nya radarstationen skulle betecknas PS-66/T och vara avsedd för spaning och stridsledning mot mål på i första hand hög höjd. Stationen skulle komplettera den radarkedja av typerna PS-08 och PS-65 som då var under utbyggnad, genom ökad motståndskraft och uthållighet mot vapenbekämpning.

Vid diskussionerna kring en ny station hade man inriktat sig på redan befintliga stationer eller stationer som var under utveckling. Detta berodde på att utvecklingskostnaderna ansågs bli för höga.

När specifikationen fastställts gick offertförfrågan ut 1963. Efter utvärdering valdes en station ut, betecknad S-104, från Société Novelle DÉlectronique et de la Radio-Industrie (SNE-RI) i Frankrike. Kontrakt skrevs 1964 och omfattade fem stationer på tillsammans 50 Mkr.

---

Stril 50 utdrag (1,1 MB) Författare: John Hübbert.
(F03/07)

Detta dokument är ett utdrag ur det Stril 50 dokument som John Hübbert skrev för FHT:s räkning 2007. Detta dokument är publicerat i Flygvapenmuseums årsbok, Ikaros 2008.

Det fullständiga Stril 50 dokumentet finns att läsa på Försvarshögskolan, Krigsarkivet, Flygvapenmuseum, F21 förbandsmuseum och Teleseum vid Ledningsregementet i Enköping.

 

 

---

STRIL-systemdokument, en sammanfattning (11 MB) Sammanställt dokument: Bengt Myhrberg. (F16/09)

Det svenska flygvapnets strilsystem består av ett stort antal fristående system som dock har en hård infologisk knytning till varandra. Dessa system kan vara både geografiskt vitt skilda och tillhöra helt olika organisationer, t ex andra vapenslag och civila myndigheter.
För att det som vi benämner stril skall kunna utföra sin uppgift krävs att alla ingående system funktionsmässigt fungerar ihop och bildar kompletta funktionskedjor. Att få en överblick och förståelse för detta är svårt. Som ett försök att öka förståelsen och systemkännedomen har FMV:ElektroF under 1990-talet tagit fram denna strildokumentation.
Det skall betonas att strildokumentationen inte är framtagen för att bistå experterna inom deras respektive specialområde, utan för att ge en inblick i de områden av stril som man normalt ej jobbar med. För fördjupad kunskap hänvisas till de referenser som finns angivna i strildokumentationen.
Strildok beskriver inte ett "fryst" stril utan innehåller även information om beslutade och planerade förändringar av stril.
I detta utdrag ur den fullständiga strildokumentationen har i första hand information ur följande kapitel medtagits:
Historik, definitioner, uppgifter, uppbyggnad, ingående delar, prestanda, kapacitet, källförteckning.
Den fullständiga strildokumentationen, som till största delen är hemligstämplad,  förvaras i FHT arkiv i Krigsarkivet.

---

Svenska Flygvapnets Styrdatasystem (9 MB) Författare: Arne Larsson.
(F22/04)

1958 togs ett beslutet om att utveckla och införa ett styrdatasystem som automatiskt skulle överföra målinformation från radarstation och ledningscentral direkt till piloten i jaktflygplan med kontinuerlig uppdatering.

Med den optiska luftbevakning tog det i genomsnitt 4 minuter från målupptäckt tills startorder och information togs emot av pilot i jaktflygplan. Motsvarande tid för det nya systemet skulle bli 6-10 sekunder. Det var ett revolutionerande tekniskt system som skulle införas och som möjliggjordes med ny radar, datorstödd informationsbehandling, utsändning av ett digitalt datameddelande, nya modem, ny markradiosändare med hög effekt och utrustning i flygplan som omvandlade datameddelandet till användbar information för piloten.

Det var ett mycket stort svenskt tekniskt genombrott som väckte stor internationell uppmärksamhet och som kom att användas av det svenska flygvapnet under 45 år.

I dokumentet ”Svenska Flygvapnets Styrdatasystem” beskrivs styrdatasystemets tillkomst med den intressanta beredningsfasen vid Kungliga Flygförvaltningen, personerna och företag bakom beslut och utveckling. Dokumentet är på 183 sidor och 8,8 MB stort. Det finns att köpa från Flygvapenmuseum och är tillgängligt vid FHT samlingar och bibliotek vid Krigsarkivet i Stockholm samt vid Flygvapenmuseets bibliotek i Linköping.

---

Tidiga igenkänningssystem för flygplan (1,3 MB) Författare: K-G Andersson.
(F04/08)

Innan radarn utvecklades hade optiska igenkänningsmetoder skapats. Flygplankort med siluetter av olika flygplan delades ut för att luftbevakningens personal skulle kunna öka möjligheten till identifiering. Andra system som togs fram var olika igenkänningssignaler eller manövrar. Under främst andra världskriget ökade behovet av att kunna identifiera de mål som radarn upptäckte och nya elektroniska system såg dagens ljus.

Dokumentet beskriver de första igenkänningssystemen och utvecklingen fram till att ett relativt modernt system infördes - PN-79-systemet.

---