FHT loggo Försvarets Historiska Telesamlingar

 

Dokument

 


Planerade dokument, där vi söker författare, finns att läsa, om du klickar på länken ovan.

Nedan finns urvalsgrupp Armén:s dokument presenterade:

Arméns ledningssystem
Armédatalänken
Arméns lätta radiostationer under 1900-talet
Arméns nav- och posutr
Arméns tunga fordonsburna radiostationer
Arméns äldre mottagare
En sammanställning över Arméns telefonmateriel från 1870 till 1970-talet
Ett samtal med professorn mm L-H Zetterberg kring utvecklingen av sambandssystem under slutet av 1950-talet

Framgångsfaktorer i ett lyckat samarbetsprojekt mellan Norge och Sverige
Fälttelegrafkårens tygverkstad och elektriska laboratoriet

Förbandsproduktion inkl fältövningar och försök under Telesystem 8000- och Telesystem 9000-perioden 1978-2005 
Förteckning och förklaring till i dokumentationsprojektet använda förkortningar
Försöksavdelningens roll vid utveckling, verifiering och validering av Telesystem 8000 och 9000

Historik
Huvudprojektet Arméstridskrafternas Taktiska Ledningssystem - ATLE
Högre Regional Ledning och Militärområdesförband
Introduktion till det norsk-svenska dokumentationsprojektet
Ljudmäturustning

Mätutrustning V0
Norsk-Svenskt samarbete inom sambandsområdet 1975-2005
Radarutveckling inom armén
Radiolänk i Armén
Radiosystem RA 180/480
Reparationstjänst
Sambandssystem 9000 ur ett användarperspektiv
Samtal med övlt Ronnie Uddén som under perioden 1989-1993 tjänstgjorde som arméns systemledare för SBS 9000
Samtal med övlt Fredrik Wiebe som under perioden 1993-1998 tjänstgjorde som arméns systemledare för SBS 9000

Sammanställning av länkar till vittnesseminarier och intervjuer inom projektet "Från matematikmaskin till IT"
Samverkan mellan Norge och Sverige inom lednings- och sambandsområdet
Sbexptjänst fo/milo 1940-2000

Signalmekanikerutbildning i armén
Studier inom MUR/S4. Modernisering av arméns samband
Studier inom MUR/S4. Bilder till S 12
Svensk militär signalorganisation
Telesystem 9000
Utveckling av radiostationer
Utvecklingen av arméns sambandssystem 1945-2005


Arméns Ledningssystem (9 MB) (A01/04) Författare: Per Lundgren

Så länge som människan i mer eller mindre ordnade former genomfört krigisk verksamhet har det funnits olika metoder och sätt för att leda denna verksamhet. Hjälpmedel för att leda har varierat från medel för att signalera med röksignaler, vimplar, musikinstrument för signalgivning etc för att överföra information till dagens moderna störsäkra och avlyssningsskyddade sambandssystem. Vidare har möjligheterna att dokumentera information och bedriva stabsarbete utvecklats från antikens pergament och djurhudar, vikingarnas ristande i träbitar till dagens nätverk av persondator med möjlighet till flerdimensionell grafisk presentation i färg. Chefens roll har utvecklats från när fältherren, ofta kungen själv, stod med sin stab på en ”Feldherrenhügel” och ledde striden till dagens utspridda nätverk av staber med vars hjälp verksamheten leds.

 

 


Armédatalänken (3 MB) (A01/14) Författare: Kjell-Erik Lindgren

Luftvärnet hade under 1950-talet ingen möjlighet att snabbt och exakt överföra information om luftläget trots ett antal informationskällor fram till spaningsradarn.

Informationen kom i huvudsak via flygvapnets Stril 50-anläggningar:
- Lufor: Information om fientligt flyg.
- Lv order: Information om eget flyg.
- Optisk spaning från torn i terrängen.

Informationen sammanställdes i spaningsradarn på en skärm.
På spaningsradarns PPI (Plan Polär Indikator) kunde man då avgöra vad som var fientligt flyg samt läget för detta. Målläget avlästes och överfördes med rösten (via tråd eller radio) till eldenheterna. Det stora problemet var ju att hinna få framförhållning. Allt snabbare flyg krävde informationsöverföring "on line".


Arméns lätta radiostationer under 1900-talet (15 MB)
(A03/09) Författare: Sven Bertilsson och Thomas Hörstedt.

Här beskrivs de första stapplande stegen till att radio började användas som ledningsmedel i armén. Problemet var först och främst ekonomiskt. Riksdagen ville inte satsa pengar på försvaret, så det var främst genom egna initiativ av enskilda officerare inom Fälttelegrafkåren, som gjorde att man startade egen tillverkning av radioapparater vid Fälttelegrafkårens tygverkstad i Solna. Någon civil tillverkning av militära radiostationer fanns inte ännu.

Sedan kom andra världskriget, då fanns det plötsligt hur mycket pengar som helst, och därmed också mängden av radio. Då Det Kalla Kriget senare kom och världsekonomin förbättrades tillfördes armén bättre och bättre radiostationer.

 


Arméns navigerings- och positionsutrustningar (3,5 MB)
Författare: Sven Bertilsson.

Med pansarbandvagnar i pansarförbanden och bandvagnar i Norrlandsbrigaderna, med uppsutten trupp blev händelseförloppet på stridsfältet mycket snabbare än tidigare.

Artilleriet fick då behov av, att snabbt mäta in sina positioner, skjuta, omgruppera, samt följa det motoriserade och uppsuttna infanteriet.

Därmed uppkom behovet av positionsbestämningsutrustningar, men de första
som anskaffades benämndes navigeringsutrustningar.

 


Arméns tunga fordonsburna radiostationer (17,6 MB)
(A06/05) Författare: Sven Bertilsson.

Redan 1917 anskaffade armén några s k gnistradiostationer. Dessa benämndes Fältradiostation m/17 och drogs av fyra hästar. Under 1920-tal och 1930-tal experimenterades det med olika slags fordonsburna radiostationer, men det blev först med upprustningen efter 1937 som det tog fart.

Under andra världskriget kom flera olika stationer benämnda efter deras uteffekt såsom 75 W, 250 W och 800 W. Sedan kom de att kallas Ra 600, Ra 610, Ra 620 och Ra 630. 

 

 

 


Arméns äldre mottagare (6,3 MB) Författare: Sven Bertilsson.

Försvaret har genom åren haft många typer av radiomottagare. En del har ingått i sändtagarna, men en del har enbart varit mottagare, såsom bilradio, LUFOR mottagare eller för ren förströelse, som var aktuellt under beredskapstiden.

 

 

 

 

 

 


En sammanställning över Arméns telefonmateriel från 1870 till 1970-talet
(6,2 MB) Författare: Sven Bertilsson.

Ett Fältsignalkompani sattes upp 1871 för att upprätta telegrafförbindelser
mellan de högre arméförbanden. Förbindelser kunde också ske med flagg- eller ljussignalering. Men det var först med Abraham Bells uppfinning och L M
Ericssons vidareutveckling, som telefoner och växlar kom ut på marknaden,
även till armén.

1901 inrättades Kungl Fälttelegrafkåren som ett eget förband
benämnt Ing 3.

Många typer av telefoner såg dagens ljus fram tills telefonapparat m/37 tillfördes försvaret. Den fyller 70 år 2007 och torde därmed vara den äldsta krigsmateriel som fortfarande delvis är i bruk, trots modernare telefoner, mobiltelefoner och datorer.


Ett samtal med professorn mm L-H Zetterberg kring utvecklingen av sambandssystem under slutet av 1950-talet. (0,8 MB)
Författare: Per Lundgren, Göran Kihlström 
(A10/09)

 

 

 

 

 

 


Fälttelegrafkårens tygverkstad och elektriska laboratoriet (235 KB)
Författare ej angiven.


Försöksavdelningens roll vid utveckling, verifiering och validering av Telesystem 8000 och 9000 (0,8 MB)
Författare: Roland Thorsson, Lars Dicander m fl
(A13/09)

 

 

 

 

 

 


Historik (30 KB) Författare ej angiven.


Huvudprojektet Arméstridskrafternas Taktiska Ledningssystem - ATLE ( 4 MB)
Författare: Lars Dicander, Per Lundgren, Kenneth Saveros, Jan Flodin, Jan Röjerdal (A03/13)

Mot bakgrund av det moderna krigets krav fann man inom armén i början av 1990-talet att behov förelåg av en ny taktik och en mot denna svarande ledningsförmåga. En analys av det existerande ledningssystemet visade att detta måste moderniseras för att medge bättre för-måga till ledning av strid med snabba stridsförlopp över stora ytor.

Viktiga erfarenheter gjordes vid utvecklingen av truppradio- och telesystemen till det så kallade Sambandssystem 9000, som var ett integrerat sambandssystem.

För att om möjligt få gehör för att utveckla Sambandssystem 9000 till ett integrerat lednings-system för armén som tillgodosåg den moderna stridsmiljöns krav utarbetade Chefen för arméns Lednings- och Sambandscentrum/Signalinspektören (C LSC) ett förslag till projektuppgift. Förslaget redovisades för Chefen för Arméledningen i början av februari 1994. Projektförslaget omsattes i Högkvarteret till uppgiften till C LSC att ”som projekt-ansvarig leda huvudprojektet Arméstridskrafternas Taktiska Ledningssystem (ATLE) med stöd av Arméns Ledningsberedning”.

Det unika med projektuppdraget var arméns stora satsning av kvalificerad personal med taktisk kompetens för att skapa ett integrerat ledningssystem för armén.


Högre Regional Ledning och Militärområdesförband (8 MB)
Författare: Christian Jansson. (A01/13)

År 1833 indelades riket i fem tidvis sex militärdistrikt. Chefen för dessa militärdistrikt var en generalbefälhavare som skulle föra befälet över de inom distriktet förlagda trupperna. De olika förbanden inom distrikten intog dock i flera avseenden en omedelbar ställning under Konungen.

Genom riksdagsbeslut 1892 blev den högre regionala organisationen fastare. Armén organiserades i sex arméfördelningar; I – VI arméfördelningen (SFS 1893/69). Arméfördelningschefen erhöll total befälsrätt över de till arméfördelningen hörande trupperna. Han fick även territoriell myndighet över de områden som utgjorde rekryteringsdistrikt för de i arméfördelningen ingående trupperna.

Genom 1925 års försvarsbeslut indelades armén i Södra, Västra, Östra och Norra arméfördelningen samt Östra Brigaden, Övre Norrlands trupper och Gotlands trupper (SFS 1927/215, att gälla från 1 Jan 1928). 1925 bårs beslut innebar också att en Brigadchef tillsattes under arméfördelningschefen. Brigadchefens uppgift skulle vara att ”i fredstid under arméfördelningschefen förbereda och i krigstid såsom militärbefälhavare självständigt leda arméfördelningsområdets lokalförsvar” (SOU 1935:39 s 85).

Genom 1936 års försvarsordning indelades armén i I – IV arméfördelningen, Övre Norrlands trupper och Gotlands trupper. Därtill indelades landet i territoriellt avseende i Södra, Västra, Östra och Norra Militärområdet, Övre Norrlands militärområde samt Gotland (SFS 1937:312; att gälla fr.o.m. 1. Juli 1937). Militärområdeschefen, som var underställd arméfördelningschefen, skulle ta hand om ärenden som rörde militärområdets försvar samt de värnpliktigas inskrivning och redovisning.

Genom 1942 års försvarsbeslut förenades åter arméfördelning och militärområde i en myndighet - militärbefälsstaben. Den nya organisationen gällde fr.o.m. 1 Okt 1942.


Ljudmätutrustning 1920-1980 (2,5 MB) Författare: Kjell-Erik Lindgren. (A05/03)

Redan tidigt i historien var man intresserad av att kunna mäta avstånd med kännedom om ljudets hastighet. Det var främst för artilleriets behov. Vid 1700-talets mitt gjorde man försök med ljudmätning men hade då ingen exakt kännedom om ljudets hastighet.

Bland tidigare källor kan man hitta ”Om längders mätning med dåns hjälp” från 1739.

Författare Jonas Meldercreutz kallad svensk ljudmätnings fader. Meldercreutz experiment beskrivs under kapitel 5.

Tyskar och fransmän var sedan föregångare avseende ljudmätning.
En tysk ljudmätutrustning från 1917 redovisas på bild i dokumentet.

Den första svenska ljudmätutrustning för artilleriet hade modellår 1929.

Utvecklingen av utrustningar pågick sedan fram till 1970-talets slut.


Mätutrustning V0 (7,5 MB) Författare: Kjell-Erik Lindgren.
(A01/06)

Vo mätutrustningar började användas inom luftvärnet och artilleriet i större
omfattning under 1960-talet. Den utgångshastighet som ammunitions-leverantören redovisade på ammunitionspartiet kunde visa ganska stora avvikelser. Den grundvärdeskontroll som leverantören gjorde med stora spolar stående en bra bit ifrån varandra gav inte den exakthet som framförallt krävdes i luftvärnet.

Vo mätutrustning monterades på aktuella pjäser inom luftvärn och artilleri. Den då uppmätta utgångshastigheten användes för kontroll och korrektion av tabellerade värden. Avvikelser mellan uppmätta och tabellerade värden kunde bero på variationer i t.ex. krutgrundvärde, eldrörsförslitning och kruttemperatur samt olikheter mellan projektiler.

Mätning kunde göras såväl vid skjutning av enkelskott som vid automateld. I första hand föreskrevs dock mätning vid automateld, om vapensystemet medgav detta.


Norskt-Svenskt samarbete inom sambandsområdet 1975-2005 (37 MB)

Vid arbetet med att utarbeta boken ”Norsk-svenskt samarbete inom sambandsområdet” insamlades det en mängd information, som bara delvis eller inte alls fick utrymme i boken. Det insamlade materialet bedömdes vara av stort värde varför det efter bearbetning samlades i form av häften.

Häften som är kopplade till det Norsk/Svenska samarbetet, finns presenterat direkt här nedanför. Övriga finns insorterade i bokstavsordning på denna sida (A04/09, A05/09, A06/09, A08/09, A09/09, A10/09, A12/09 och A13/09.

Framgångsfaktorer i ett lyckat samarbetsprojekt mellan Norge och Sverige (0,9 MB) Författare: Lars Dicander, Göran Kihlström, Per Lundgren
(A11/09) Framgångsfaktorer i ett lyckat samarbetsprojekt

 

 

 

 

Samverkan mellan Norge och Sverige inom lednings- och sambandsområdet
(0,6 MB) Författare: Göran Kihlström, Lars Dicander, Per Lundgren
(A14/09) Samverkan mellan norge och sverige

 

 

 

 

Förbandsproduktion inkl fältövningar och försök under Telesystem 8000- och Telesystem 9000-perioden 1978-2005 (0,2 MB)
Författare: Lars Dicander
A15/09 Förbandsproduktion inkl fältövningar mm

 

 

 

 

Sammanställning av länkar till vittnesseminarier och intervjuer inom projektet "Från matematikmaskin till IT" (0,3 MB)
Författare: Per Lundgren
(A16/09) Sammanställning av länkar till vittnesseminarier mm

 

 

 

 

Introduktion till det norsk-svenska dokumentationsprojektet (0,2 MB)
Författare: Göran Kihlström, Per Lundgren, Lars Dicander
(A17/09) Introduktion till det norsk-svenska dokumentationsprojektet

 

 

 

 

Förteckning och förklaring till i dokumentationsprojektet använda förkortningar. (0,6 MB) Författare: Göran Kihlström, Per Lundgren, Lars Dicander, Erik Hammer
A18/09 Förteckning och förklaring mm

 

 

 

 

 


Radarutveckling inom armén (1,2 MB) Författare: Kjell-Erik Lindgren.

Det svenska luftvärnets informationshjälpmedel vid krigsutbrottet var hörsel, kikare, samt strålkastare. Man byggde trätorn från vilka man spanade efter flygplanen. Resultatet meddelades via telefon till centraler för vidare befordran till luftvärn och flygvapen.

Det var andra världskriget och hotet från fientligt flyg som gjorde att man 1939 startade en arbetsgrupp som skulle arbeta med vad man då kallade ekoradio. Sveriges resurser främst brist på komponenter gjorde att man inte kom så långt då och fick förlita sig på import.

Den första radarn Er 2 b köptes därför 1944 från Telefunken och Tyskland . I dokumentet beskrivs de spännande resorna för att i krigets slutskede rädda reservdelar från ett Tyskland i sammanbrott.

Den svenska ekoradioutvecklingen gick trögt även efter kriget varför man inköpte Radar PE-07 1947 från Brittish Thomson-Huston 1947. Den radarn blev en trotjänare och slutade sina dagar inom artilleriet ända till 1980-talet.

Först 1950 kunde vi beställa den första svensktillverkade radarn nämligen PS-171 från Ericsson. Det var en licenstillverkad spaningsradar, (CSF Frankrike) men vi kunde få kunskap för framtiden.

Ericsson blev sedan vår stora leverantör inom radarområdet, ex PS-04, PS 70 m.fl.


Radiolänk i Armén (15 MB) Författare: Anders Gustafsson.
(A06/04)

Radiolänkutvecklingen i Armén är en teknikutveckling som började 1946, men som av brist på reella resurser inte kom att förverkligas förrän omkring 1950.

1947 utfördes vissa försök med att nyttja en vanlig UK-radiostation, ra 400, som radiolänk-station. Den tillsammans med den, under tidigt 1940-tal framtagna svenska bärfrekvens-terminalen 211 (.enkan.), skulle ge fler förbindelser. Försöken utföll dock inte så bra.
Försöken genomfördes i Uppland med personal ur Signalregementet.

1951 kunde inköpas några provexemplar från GEC i England och detta blev senare RL 320.

Till radiolänkenheterna behövs även bärfrekvensutrustning för att överföra telefonsamtalen (motsv).
Tidigt under 1940-talet togs i Sverige fram en en-kanalutrustning, som på en utbyggd två-tråd gav två förbindelser. I kombination med transformering kunde den på en fyrtråd ge sex (6) förbindelser.
1950 inköptes från de stora surpluslagren i Europa efter VK II en fyrkanalig bärfrekvens-utrustning (BF 421/SÖ 471), som från början var avsedd att användas på den kabel, som inköpts något år tidigare också från lagren i Europa.
När vår första radiolänk, RL 320, kom 1951/52 kom den att användas där. Utrustningen vägde totalt 230 kg.

Det skulle dröja till 1957 innan en ny bärfrekvensutrustning inköptes, då från Canada (BF 531), Den gav fem (5) förbindelser och vägde 40 kg.

1974 då RL 340 kom, infördes även BF 541, som i grundutförande gav fyra (4) telefonikanaler och två (2) telegrafi- (fjärrskrift) kanaler. Systemet kunde byggas till att ge 24 telefoni- och 12 telegrafikanaler.

Parallellt med framtagningen av RL 340, kom även .tung radiolänk., RL 720 med sin bärfrekvensutrustning, som gav upp till 300 kanaler och främst var avsedd för ersättning/-komplettering av FFRL.

I början av 1990-talet kom ett digitalt system med radiolänkar i flera frekvensband (RL 74, RL 47, RL 101). Systemet hade kapacitet upp till 480 kanaler och kunde även det sättas in i FTN.

Det är en mycket intressant utveckling som Fälttelegrafkåren genomgått och därför inleds denna beskrivning med en återblick från 1900-talets unga år.

Bilagor till dokumentet finns nedan:

Radiolänk bilaga 1

Radiolänk bilaga 2

Radiolänk bilaga 3

Radiolänk bilaga 4

Radiolänk bilaga 5

Radiolänk bilaga 6

Radiolänk bilaga 7

Radiolänk bilaga 8

Radiolänk bilaga 9

Radiolänk bilaga 10.1

Radiolänk bilaga 10.2

Radiolänk bilaga 10.3

Radiolänk bilaga 10.4

Radiolänk bilaga 10.5

Radiolänk bilaga 10.6

Radiolänk bilaga 11

Radiolänk bilaga 12

Radiolänk bilaga 13

Radiolänk bilaga 14

Radiolänk bilaga 15

Radiolänk bilaga 16

Radiolänk bilaga 17.1

Radiolänk bilaga 17.2

Radiolänk bilaga 18

Radiolänk bilaga 19

Radiolänk bilaga 20

Radiolänk bilaga 21

Radiolänk bilaga 22

Radiolänk bilaga 23 (Publiceras ej på hemsidan)

Radiolänk bilaga 24

Radiolänk bilaga 25

Radiolänk bilaga 26

Radiolänk bilaga 27

Radiolänk bilaga 28

Radiolänk bilaga 29

Radiolänk bilaga 30 (Publiceras ej på hemsidan)

Radiolänk bilaga 31


Radiosystem RA 180/480 (5,8 MB) Författare: Nils-Erik Vall

 

 

 

 

 

 

 

 


Reparationstjänst (38KB) Författare ej angiven.


Samtal med övlt Ronnie Uddén som under perioden 1989-1993 tjänstgjorde som arméns systemledare för SBS 9000 (0,3 MB)
Författare: Lars Dicander, Per Lundgren, Göran Kihlström
(A08/09)

 

 

 

 

 

 

 


Samtal med övlt Fredrik Wiebe som under perioden 1993-1998 tjänstgjorde som arméns systemledare för SBS 9000 (0,6 MB)
Författare: Lars Dicander, Per Lundgren, Göran Kihlström
(A09/09)

 

 

 

 

 

 

 

 


Sbexptjänst fo/milo 1940-2000 (5,1 MB) Författare: Christian Jansson.

Dokumentet beskriver, i tidperioden 1950 – 2000 sambandsexpeditions-tjänsten i perspektivet ”Meddelandets väg”, med avseende på sambands-centraltjänst vid staber i nivån Brigad och uppåt med däri nödvändiga sammanhang, förklaringar och begrepp.

 

 

 

 

 

 


Signalmekanikerutbildning i armén (5,3 MB) Författare: Sven Bertilsson.

Beskrivning av signalmekanikerutbildning i armén från dess start 1914 tfram till 2005.

Den högste ansvarige för reparationstjänsten i armén var generalfälttyg-mästaren, som var souschef för Kungl armétygförvaltningen fram till 1968 då Försvarets materielverk bildades. Dennes ställföreträdare var fälttygmästaren, som tillika var personalkårchef för arméns tekniker, tyg-hantverkare och tygverkmästare. Den 1 juli 1954 hade verkstads-avdelningen bildats med arméöverdirektören som chef och närmast ansvarig för reparationstjänsten. Han blev 1958 också chef för Tygtekniska kåren, som omfattade all teknisk personal i armén.

Den tekniska personalen var indelad i yrkesgrenar, vilka var vapen, markpjäs, bil, stridsvagn, maskin, luftvärnspjäs, signal, radar, luftvärnsinstrument, luftvärnsrobot, helikopter och optik.

I detta häfte är det yrkesgrenen signal, som kommer att behandlas. För utbildning till signalmekaniker hade också Arméstabens signalinspektion (Ast/Sign) visst ansvar.


Studier inom MUR/S4. Modernisering av arméns samband (1 MB)
Författare: Per Lundgren
(A04/09)

 

 

 

 

 

 

 


Studier inom MUR/S4. Bilder till S 12 (Se A04/09) (8,5 MB)
(A05/09)

 

 

 

 

 

 

 


Svensk militär signalorganisation (46 KB) Författare ej angiven.


Telesystem 9000 (3 MB) Författare: Per Lundgren
(A06/09)

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Utveckling av radiostationer (56 KB) Författare ej angiven.


Utvecklingen av arméns sambandssystem 1945-2005 (2 MB)
Författare: Göran Kihlström
(A12/09)

 

 

 

 

 

 

 


Övriga dokument

Sambandssystem 9000 ur ett användarperspektiv.
Transkript av ett vittnesseminarium vid Tekniska museet i Stockholm den 13 mars 2008.