Försvarets Historiska Telesamlingar

---

 

 

---

Välj objekt ovan med muspekare.

---

Rrgc/F. En viktig komponent i stril M/60 del 1 (2 MB)
Författare: Bengt Olofsson. (F02/12)

Flygvapnet byggde under 1960-talet åtta radargruppcentraler som alla ingick i Flygvapnets stridslednings- och luftbevakningssystem, Strilsystem m/60 eller bara Stril 60. Radargruppcentralerna, vars uppgift var luftbevakning, stridsledning av jaktflyg och robotförband samt luftförsvarsorientering, fanns i skyddade bergrum. Radargruppcentralerna producerade under 70- och 80-talen årligen närmare 30 000 timmar luftbevakning och mer än 1500 jaktstridsledningsuppdrag för flygförbandsutbildning. Därefter minskade verksamheten successivt fram till år 2000 då den sista centralen stängdes.

Till radargruppcentralerna var flera radarstationer anslutna och för att hinna med att upptäcka och följa fientliga flygplan fanns datorer som automatiskt höll reda på var målen befann sig och vilken kurs, fart och höjd de hade. I radargruppcentralerna fanns också datorer som beräknade den kurs som jaktflygplanen skulle styra för att effektivt kunna bekämpa de fientliga målen. Den beräknade styrkursen sändes i form av datameddelanden, kontinuerligt via radio, till jaktflygplanen. Radargruppcentralerna var på sin tid tekniskt sett mycket avancerade centraler. Stril m/60-systemet, där radargruppcentralerna ingick, var Europas största realtidssystem när det togs i bruk.

När nu alla radargruppcentralerna, sen mer än tio år tillbaka är avvecklade och skrotade och börjar falla i glömska, är det hög tid att ställa samman information om och erfarenheter av dessa centraler, med allt från utveckling och tillverkning, till drift och avveckling.

Del 1 innehåller en sammanfattande översikt och vänder sig till dem som vill få en snabb överblick över de orsaker som initierade arbetet med rgc, framtagningen av grundsystemet och några viktiga händelser i vidareutvecklingen.

Del 2 och del 3 kommer att ges ut senare under året.

---

Historik

Funktioner och taktisk organisation i en fast radargruppcentral, Rrgc/F, bygger på erfarenheter från Stril 50-systemet.

Den första centralen av typ Rrgc/F togs i operativ drift under 1965. Till att börja med användes Rrgc/F tillsammans med låghöjdsradarstation PS-15 för luftbevakning och stridsledning på höjder under 4000 m.

I och med att smalbandsöverföring av radarinformation infördes i stril under senare delen av 1970-talet och antalet radarstationer som kunde presenteras därmed ökade utökades användningsområdet för Rrgc/F till att omfatta alla höjder inom ett geografiskt område. På detta sätt används Rrgc/F än idag. I Rrgc ÖNM har låghöjdsanvändning aldrig varit aktuell.

Utrustningen, som fick beteckningen DBU 205, levererades av Standard Radio & Telefon AB och bestod av datorer för målföljning, höjdmätning och stridsledning samt utrustningar för presentation och inmatning av data vid operatörsplatser för motsvarande taktiska funktioner. Datorerna för målföljning och stridsledning hade en minnesvolym på 4 Kord (40 bit), medan höjdmätningsdatorn endast hade ett minne på 512 ord (40 bit). Programmeringen utfördes i maskinkod. Genom en rad modifiering har bl. a minneskapaciteten ökats, så att t ex målföljnings- och stridsledningsdatorn Censor C932E i dag har ett internminne som motsvarar 256 Kord (32 bit).

Både stridsledningsdatorn, som var en Facit DS 9000, och höjdmätningsdatorn, en Censor 120, har utgått, den senare i samband med att den volymetriska höjdmätaren PH-39 avvecklades omkring 1990.

I samband med införandet av mod 88 i DBU 205 tillfördes såväl nya datorer, APN 167, som ett lokalt nät, Ethernet. Det lokala nätet kopplar samman de nya datorerna och ansluter via en nätanslutningsdator, NAC, den äldre delen av DBU 205. Nätet ansluter även en ny operatörsplats som används av en strilradarledare, srrled.

Under 1993 infördes, för den tekniske övervakaren, tvak, nya terminaler (TVAK PC) bestående av två sammankopplade PC-datorer. TVAK PC ger tvak en ensad grafisk gränsyta mot systemen samt datorstöd för drift och övervakning.

Vid modifiering har också tillförts DBU 289, för flygvarning och basorientering, samt DBU 291, för lv- och lvrb-ledning. Båda utrustningarna presenterar måldata och smalbandsöverförd radarinformation. DBU 291 används dessutom för att överföra mållägen, datameddelande 114, till lvrb-förband. Modifieringen innebär att Rrgc/F fått lfuc-funktion. Färdplanedatasystem DBU 601 infördes under 1994. Rrgc ÖNM har även utrustats med DBU 288M för KACC-funktion.

Totalt byggdes åtta Rrgc/F. I dag har fyra av dessa anläggningar avvecklats: Rrgc SIV och S10 under 1990-91, 05S under 1992 och 05M under 1994. Kvar i drift fram mot år 2000 finns således fyra anläggningar. Av dessa används Rrgc O IN för utprovning av bl a JAS 39.
I krigsorganisationen används O IN i utgångsläget endast som KACC.

Definitioner

Rrgc/F är fast installerad i bergrum.
Till Rrgc/F hör också vissa in- och utorgan, t ex radiolänkar, placerade i närheten av anläggningen. För att försvåra lokalisering finns det i princip inte något som strålar ut radioenergi vid själva anläggningen.

Uppgifter

Rrgc/F används för luftbevakning och stridsledning samt, i två anläggningar, även för flygtrafikledning. Rrgc/F är underordnat lfc.

Rrgc/F samlar in data om mål på alla höjder. Efter insatsbeslut i lfc kan stridsledning av jaktflyg och lvrb utföras. Rrgc/F svarar även för att jakten återleds till basen efter fullgjort uppdrag. I anläggningar med KACC-funktion är uppgiften att leda och ge anvisningar till icke stribehandlad flygverksamhet.

När läget så kräver kan Rrgc/F fungera självständigt, dvs i största möjliga utsträckning överta lfc uppgifter.

Anslutna radarstationer levererar radarbild via SBÖ-nätet. I Rrgc/F utvärderas radarbilderna för upptäckt, identifiering och presentation av flygföretag. Den tidigare optiska luftbevakningen, som kompletterade radarinformationen, är avvecklad men kommer att ersättas med ett nytt system, LOMOS, som är under införande.

I Rrgc/F sammanställs radarinformationen så att en så komplett luftlägesbild som möjligt kan presenteras och överföras till lfc. Med den kompletta luftlägesbilden som underlag kan operatörerna fatta beslut.

Ett jaktförband på aktuell flygbas får order att starta mot ett anvisat mål. Samtidigt fattas beslut om vilket stridsledningsorgan som skall stridsleda jaktförbandet. Stridsledning av både jakt-, attack- och spaningsflyg kan ske från Rrgc/F.

I krig skall Rrgc/F samla in, sammanställa och presentera information om aktuellt luftläge samt utnyttja denna information för stridsledning av olika vapensystem samt för orientering och förvarning av allmänhet, samhällsfunktioner och militära förband.

Sammanställd luftlägesinformation skall överföras till och delges berörda intressenter.

I fred är uppgifterna for Rrgc/F förbandsproduktion av främst stril- och flygförband samt incidentberedskap.

Följande verksamheter utförs:

-	Sensorinformation
-	Övrig information
-	Ledning och delgivning
-	Simulering

 

Uppgifterna omfattar:

-	presentation av luftläge från smalbandigt anslutna radarstationer
-	presentation av måldata från annan strilcentral
-	presentation av bärings- och lägesinformation från automatisk störpeji, ASP
-	målföljning av mål upptäckta med hjälp av anslutna radarstationer
-	samverkan med den civila flygtrafikledningen
-	utnyttjande av höjddata från radarstationer
-	övervakning och manövrering av radarstationer, s.k strilradarledning, SRL
-	igenkänning och identifiering med IK-radar och radiopejl
-	tal- och peksymbolkommunikation inom egen central och med andra centraler
-	utmatning av luftlägesinformation till lfc, annan rrgc och lvrb-förband samt sändning av lufor och lv-order
-	stridsledningsberäkningar och utmatning av styrdata, inklusive sekundärinformation, SEKI, till eget jaktflyg
-	talradiokommunikation med eget flyg
-	operativ och teknisk simulering för kontroll- och utbildningsverksamhet

 

Rrgc/F i stril

Ingående materiel

Rrgc/F innehåller alla funktioner och utrustningar som erfordras för att kunna operera självständigt, t ex operatörs- och telerum, elkraftaggregat och luftkonditionering samt verkstads-, förråds-, förläggnings- och utspisningslokaler.

Den tekniska utrustningen omfattar främst:

-	DBU 205, DBU 289, DBU 291 och DBU 601
-	Telefonsystem
-	Radiosystem
-	Transmissionsutrustning

 

Följande speciella förkortningar etc. förekommer i översiktsschemat på nästa sida:

ACM	Application Computer Module
ACP	Auxiliary Control Panel
ASP	Automatisk Störpelj
BG	Bildgenerator
BIXA	Bus Interface and Exchange (model A)
DG	Display Generator
DMPX	Datamultiplexor
DPM	Display Processor Module
DSD	Data Switch Device
ELKA	Elektronisk karta
HD	Hårddisk
IOC	Input Output Computer
LISP	Line Split Adapter
M2	Inenhet
M3	Utenhet
M4	Symbolenhet
MAS	Multi Access Store
NAC	Network Access Computer
OCP	Operator Control Panel
P2	Bildväxel
P5	Svepväxel
SI	Systemkontrollenhet
SRL	Strilradarledning
T2, T3	Datasändare/mottagare för 100-meddelanden
T4	Datamottagare för 200-meddelanden
TFU	Trigonometry Funktional Unit
VMEC	VME Controler (VME = Versabus Module Europé)

 

Rrgc/F, översikt.

Taktikrum, Rrgc S2S

Taktikrum, Rrgc O1S

Taktikrum, Rrgc ÖNM

Prestanda

Yttäckning

Rrgc/F databehandlingsområde har följande yttäckning:

Målföljning och Presentation                   1024 x 1024 km                 

Höjdtäckning

Höjdtäckningen inom Rrgc/F databehandlingsområde är 39,8 km.

Kapacitet

Antal radarstationer	max 15
Antal målföljda företag	max 73
Antal företag till lfc	max 70
Antal ledningsuppdrag	max 16 (4 per rrjal)
Antal operativa program för olika driftsfall	max 15
Antal kartor	max 3 kartor samtidigt för presentation
Datasamband	Datameddelanden i 100-serien med hastigheten 1200, 1000 och 50 bit/s Datameddelanden i 200-serien med hastigheten 4800 bit/s

                                                          

Källförteckning

Databehandlingsutrustning 205, DBU205 Mod 88, Systembeskrivning, Del B17-1, Allmän del	M7773-260501
Databehandlingsutrustning 205, DBU205, Mod 88, Systembeskrivning, Del B17-2, Teknisk del	M7773-260502
Programbeskrivning E 99017- 2100
MHA Rrgc/F Del 2	M7743-500827
MHA Rrgc/F Del 3	M7743-500837
DBU 205, Mod 88, Programvara APN
DBU 288 M Handhavandebeskrivning	M7773-262950
DBU 289 Handhavandebeskrivning	M7773-262960
DBU 291 Handhavandebeskrivning	M7773-262970

 

---

Dokument

Rrgc/F Utdrag ur Strilsystemdokument, sammanfattat av

Bengt Myhrberg (0,5 MB) (F16/09)

 

 

 

 

 

(Samma som texten ovan).

---

Luftförsvarscentraler av såväl typ 1 som typ 2 ingick i de ursprungliga planerna för Stril 60. Antalet anläggningar minskades i flera omgångar, huvudsakligen av ekonomiska skäl.

Tre anläggningar av typ 2 driftsattes i befintliga Stril 50 centraler under slutet av 1970-talet. En fjärde anläggning driftsattes 1985. Anläggningarna var i operativ drift till mitten/slutet av 1990-talet.

Det unika med dessa anläggningar var att luftläget presenterades på en filmduk med hjälp av en färgprojektor.

 

---

Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 (12,4 MB)
(F17/09) Författare: Örjan Eriksson.

Begreppet marktele dök under femtiotalet upp i flygvapnet för att särskilja telemateriel i marksystem från telemateriel i flygplan.
Utredningarna V 66 och U 80 definierade begreppet marktele på ett likartat sätt.
Marktelebegreppet har i många sammanhang varit svårt att få gehör och förståelse för hos taktisk och operativ personal samt plattformsintressenter, vilket medfört att markteleområdet betraktats som ett udda område inom försvaret.
Generellt kan markteleområdet sägas ha fungerat bra med hög tillgänglighet och till rimliga kostnader. Detta har verifierats av bland annat strilchefer i flygvapnet, som varit mycket beroende av områdets funktion. I dokumentet beskrivs marktele från ca 1950 fram till 2000.

---

Smalbandsöverföring av radarbild (SBÖ) (1,4 MB) Författare: Karl Gardh.
(F01/08 utg 2)

Överföring av radarbild till en central tillämpades från början med bredbandsöverföring (BBÖ).

Överföringen av de olika signalerna från radarstationen skedde med multiplexutrustningar, som radiolänk användes bl.a RL-81 som var en frekvensmodulerad utrustning.

Men BBÖ systemet var ett dyrt och underhållskrävande system som även hade sin begränsning vid längre överföringsavstånd.

I mitten av 70-talet infördes ett helt nytt överföringssystem s.k smalbandsöverföring (SBÖ).

Systemet infördes i första hand för att öka strilsystemets flexibilitet och för att möjliggöra överföring av radarbild vid långa överföringsavstånd.

I detta system sker viss behandling av radarinfomationen på radarstationen varefter informationen överförs till central som ett data meddelande på talkanaler i befintligt tråd-och radiolänknät i form av ett ”200”meddelande.

Utrustningen fick benämningen Datatranmissionsutrustning 109 (DT-109) och de radarstationer som utrustades med DT-109 var PS-66,PS-65,PS-15 och PS-810.

Från början var SBÖ-förbindelsen stelt uppkopplad men i mitten på 80-talet infördes s.k spridare viket medförde att överföringssystemet blev betydligt flexiblare.

---

Spaningsradar PS-15 ( 4,2 MB) Författare: Karl Gardh.
(F06/04)

Radaranläggning PS-15 var en obemannad C-bandsradar som ingick i Stril 60-systemet och användes för lågspaning av flygplan och marina ytfarkoster. Stationen var försvarets första lågspaningsradar och hade en pulseffekt på ca 1 MW.

Radarinformationen överfördes till radargruppcentral (rrgc) bredbandigt över länkförbindelse i form av video, höjdinformation, bäringsinformation och synkpuls. Från mitten av 1980-talet infördes successivt smalbandig överföring (SBÖ) över telefonförbindelse eller talkanal på länk som data¬meddelande sedan radarin¬formationen behandlats i datatransmissions¬utrustning DT-109. I vissa tillämpningar överfördes radarinformationen på kabel.

Hela radarutrustningen var installerad på toppen av en 100 meter hög mast vilket medför att radarhorisonten blir ca 45 km. Upptäcktsavståndet för ett mål var under störningsfria förhållanden ca 180 km vid en antagen upp¬täcktssannolikhet av 90 %. Höjdtäckningen var omkring 3000 m och målets höjd angavs till ett av fyra höjdskikt. Antennen var placerad ovanför appa¬rathuset på en överbyggd plattform som roterar med en hastighet av 7 v/min.

---

Spaningsradar PS-65/F (4 MB) Författare: Rune Erlandsson.
(F03/04)

Radarstation PS-65/F var en L-bandsradar som ingick i Stril 50- och 60-systemen och används för spaning och stridsledning. Stationen var en av flygvapnets första högeffektradar och hade en pulseffekt på ca 2,3 MW och med en räckvidd res¬pektive höjdtäckning på 330 km resp 25.000 m.

Stationens elektronikutrustning var tillverkad i Frankrike av Compagnie Generale de Telegraphie sans Fil (CSF). Antennen, som var av typ cosekant-kvadrat med beteckningen MLG7, var tillverkad av Selenia, Italien. Vridbord med roterande mast var tillverkat av Oskarshamns varv. Indikatorutrustningen inköptes från SRT i Sverige.

PS-65/F var flygvapnets första markradar som var försedd med utrustning för fastekodämpning (FEU), i vanligt tal benämnd MTI. Stationen var även försedd med störskyddsutrustning (SSU) bestående av ett antal mottagare och filter som kunde kopplas in i händelse av avsiktlig eller atmosfärisk störning.

---

Spaningsradarstation PS-66T (4,6MB) Författare: K-G Andersson.
(F06/07)

Kungliga Flygförvaltningen och Försvarets Forskningsanstalt studerade i slutet av 1950-talet bl.a. en ny typ av radarstationer där både spaning och höjdmätning kunde ske från en och samma station. Det största intresset rörde radarstationer av s.k. tredimensionell (3-D) –typ.

Den nya radarstationen skulle betecknas PS-66/T och vara avsedd för spaning och stridsledning mot mål på i första hand hög höjd. Stationen skulle komplettera den radarkedja av typerna PS-08 och PS-65 som då var under utbyggnad, genom ökad motståndskraft och uthållighet mot vapenbekämpning.

Vid diskussionerna kring en ny station hade man inriktat sig på redan befintliga stationer eller stationer som var under utveckling. Detta berodde på att utvecklingskostnaderna ansågs bli för höga.

När specifikationen fastställts gick offertförfrågan ut 1963. Efter utvärdering valdes en station ut, betecknad S-104, från Société Novelle DÉlectronique et de la Radio-Industrie (SNE-RI) i Frankrike. Kontrakt skrevs 1964 och omfattade fem stationer på tillsammans 50 Mkr.

---

STRIL-systemdokument, en sammanfattning (11 MB) Sammanställt dokument: Bengt Myhrberg. (F16/09)

Det svenska flygvapnets strilsystem består av ett stort antal fristående system som dock har en hård infologisk knytning till varandra. Dessa system kan vara både geografiskt vitt skilda och tillhöra helt olika organisationer, t ex andra vapenslag och civila myndigheter.
För att det som vi benämner stril skall kunna utföra sin uppgift krävs att alla ingående system funktionsmässigt fungerar ihop och bildar kompletta funktionskedjor. Att få en överblick och förståelse för detta är svårt. Som ett försök att öka förståelsen och systemkännedomen har FMV:ElektroF under 1990-talet tagit fram denna strildokumentation.
Det skall betonas att strildokumentationen inte är framtagen för att bistå experterna inom deras respektive specialområde, utan för att ge en inblick i de områden av stril som man normalt ej jobbar med. För fördjupad kunskap hänvisas till de referenser som finns angivna i strildokumentationen.
Strildok beskriver inte ett "fryst" stril utan innehåller även information om beslutade och planerade förändringar av stril.
I detta utdrag ur den fullständiga strildokumentationen har i första hand information ur följande kapitel medtagits:
Historik, definitioner, uppgifter, uppbyggnad, ingående delar, prestanda, kapacitet, källförteckning.
Den fullständiga strildokumentationen, som till största delen är hemligstämplad,  förvaras i FHT arkiv i Krigsarkivet.

---

Svenska Flygvapnets Styrdatasystem (9 MB) Författare: Arne Larsson.
(F22/04)

1958 togs ett beslutet om att utveckla och införa ett styrdatasystem som automatiskt skulle överföra målinformation från radarstation och ledningscentral direkt till piloten i jaktflygplan med kontinuerlig uppdatering.

Med den optiska luftbevakning tog det i genomsnitt 4 minuter från målupptäckt tills startorder och information togs emot av pilot i jaktflygplan. Motsvarande tid för det nya systemet skulle bli 6-10 sekunder. Det var ett revolutionerande tekniskt system som skulle införas och som möjliggjordes med ny radar, datorstödd informationsbehandling, utsändning av ett digitalt datameddelande, nya modem, ny markradiosändare med hög effekt och utrustning i flygplan som omvandlade datameddelandet till användbar information för piloten.

Det var ett mycket stort svenskt tekniskt genombrott som väckte stor internationell uppmärksamhet och som kom att användas av det svenska flygvapnet under 45 år.

I dokumentet ”Svenska Flygvapnets Styrdatasystem” beskrivs styrdatasystemets tillkomst med den intressanta beredningsfasen vid Kungliga Flygförvaltningen, personerna och företag bakom beslut och utveckling. Dokumentet är på 183 sidor och 8,8 MB stort. Det finns att köpa från Flygvapenmuseum och är tillgängligt vid FHT samlingar och bibliotek vid Krigsarkivet i Stockholm samt vid Flygvapenmuseets bibliotek i Linköping.

---

Utveckling av teknisk övervakning för försvarets marktelesystem
(F02/10) (2 MB) Författare: Hans Broberg, Ingemar Engdahl.

Försvaret ställde på 1960-talet ökade krav på marktelesystemens driftsäkerhet och bevakning av sina anläggningar. Samtidigt strävade man efter att rationalisera underhållet av dessa. Teknisk övervakning (TÖ), som förstärkningsåtgärd, kom att bli en lösning.

Detta dokument beskriver den successiva utvecklingen av ett generellt koncept för (TÖ) avsett att fjärrmässigt övervaka och styra försvarets marktelemateriel (och funktioner). TÖ omfattar här driftövervakning och till en del bevakning.

Vid sidan om det generella TÖ-konceptet har det funnits specifika övervakningssystem knutna till ett visst marktelesystem eller utrustning. Dessa behandlas inte här. Andra operativa system finns också för att övervaka land, sjö och luftrum.

Dokumentet innehåller två delar. Den första, Etablering av ett försvarsgemensamt Fjärrövervakningssystem, som redogör för processen med framtagningen och utbyggnaden. Den andra, Teknisk övervakning inom försvaret Ett antal milstolpar 1965-2008, som beskriver teknikutvecklingen.

---

Utvecklingen av Flygvapnets telefoni- och transmissionssystem ( 6 MB)
(F03/05) Författare: Bertil Nilsson.

Telefoni- och transmissionssystem har utgjort och utgör viktiga element i praktiskt taget all FV verksamhet. De har under det senaste halvseklet undergått en revolutionerande utveckling.

I detta FHT-dokument eftersträvas att ge en övergripande skildring av denna utveckling under perioden från mitten på 40-talet fram till och med 80-talet. Huvudvikten ligger på den tekniska utvecklingen. Även motiven i form av nya behov belyses liksom förutsättningarna i den allmänna utvecklingen inom telekom- och elektronikområdet.

Området "FV telefoni- och transmissionssystem" är mycket brett, applikationerna många, gränser mot övriga delsystem ibland ej helt och distinkt definierade, etc. Eftersom FV i flera avseenden haft och har ansvar även för vissa försvarsgemensamma nät och utrustningar avhandlas även dessas utveckling.

---

Utvecklingen av flygvapnets telekommunikationssystem 1990-2005 (1 MB)
(F03/09) Författare: Bernt Söreskog.

Flygvapnets telefoni- och transmissionssystem fram till slutet av 1980-talet har tidigare beskrivits i FHT-FV av Bertil Nilsson. Avsikten är att i detta dokument på ett övergripande sätt redogöra för hur utvecklingen varit under perioden ca 1990-2005.

 

 

 

 

 

 

 

---

Artiklar ur Flygvapennytt

Svensk stridsledninga filosofi, verksamhet idag och framtid
(nr 2/79

---

Länkar

1945-91 Kalla krigets tid (Törnell)

Radargruppcentral (Wikipedia)

Luftförsvar, STRIL 60 (Bergrum.se)

Stridsledning och luftbevakning (Wikipedia)

Stril 60 (Wikipedia)

Tidslinje för Marktele, 1940-1990 (AEF)

---

Film

Flygvapnets stridsledningscentral, Rrgc/F, del 1 (F08/09). Copyright Anders Holmertz Film & Video AB

---

Flygvapnets stridsledningscentral, Rrgc/F, del 2 (F08/09). Copyright Anders Holmertz Film & Video AB

---

Bilder