Försvarets Historiska Telesamlingar,FHT

Flygvapnet

Radar Spaningsradar

PS-66

Spaningsradarstation PS-66T (4,6MB) Författare: K-G Andersson.
(F06/07)

Kungliga Flygförvaltningen och Försvarets Forskningsanstalt studerade i slutet av 1950-talet bl.a. en ny typ av radarstationer där både spaning och höjdmätning kunde ske från en och samma station. Det största intresset rörde radarstationer av s.k. tredimensionell (3-D) –typ.

Den nya radarstationen skulle betecknas PS-66/T och vara avsedd för spaning och stridsledning mot mål på i första hand hög höjd. Stationen skulle komplettera den radarkedja av typerna PS-08 och PS-65 som då var under utbyggnad, genom ökad motståndskraft och uthållighet mot vapenbekämpning.

Vid diskussionerna kring en ny station hade man inriktat sig på redan befintliga stationer eller stationer som var under utveckling. Detta berodde på att utvecklingskostnaderna ansågs bli för höga.

När specifikationen fastställts gick offertförfrågan ut 1963. Efter utvärdering valdes en station ut, betecknad S-104, från Société Novelle DÉlectronique et de la Radio-Industrie (SNE-RI) i Frankrike. Kontrakt skrevs 1964 och omfattade fem stationer på tillsammans 50 Mkr.

PS-66 Utdrag ur Strilsystemdokument, sammanfattat av
Bengt Myhrberg (0,5 MB) (F16/09)

(Samma som texten nedan).

Historik

Strilradaranläggning 66 anskaffades i mitten av 1960-talet. Kravet var bl a att man med dess hjälp skulle kunna upptäcka, målfölja och stridsleda företag på medelhög och hög höjd. Radarstationen skulle dessutom ha stor räckvidd och vara störresistent. Valet föll på en fransk multilobradar tillverkad av nuvarande Thomson-CSF.

Fem stationer anskaffades.

Definitioner

Radarstation PS-66 och huvuddelen av kringutrustningen är placerad i en betongbunker. Elverk, radio- och radiolänkutrustning mm är placerade i den närliggande terrängen. Tillsammans utgör denna Strilradaranläggning 66.

Strilradaranläggning 66 var från början transportabel och materielen var därför installerad i hyddor. En komplett anläggning omfattade 23 hyddor. Efterhand som ytterligare materiel tillförts och modifieringar införts har kravet på rörlighet i praktiken övergivits.

Strilradaranläggning 66.

Uppgifter

Strilradaranläggning 66 har till uppgift att upptäcka mål samt lämna data om dessa till ansluten central. Överföringen sker smalbandigt via förmedlade förbindelser och SBÖ-spridare.

Ingående materiel

Strilradaranläggning 66 omfattar i huvudsak följande materiel:

-	Primärradar PS-66
-	Sekundärradar PI-875
-	Extraktor och lokal presentationsutrustning DBU 266
-	Datatransmissionsutrustning DT-109 och DT-133
-	Fjärrövervakningsutrustning FÖ
-	Tätzonsbehandlingsutrustning DAP
-	Sidolobsblockeringsutrustning SLB
-	Störskyddsmanöverutrustning SSMU
-	Svepstyrd förstärkarutrustning SSF
-	Automatisk tröskelinställningsutrustning ATI
-	Störelevations- och bäringsavtagare SEBA (DBU 210)
-	Kartbildsgivare eLCA
-	Automatisk höjdberäknare AHB
-	Störsimulator RUTGER A (endast vissa anläggningar)
-	Reservkraft, elverk 150 kVA

Integration i stril

Integration i Stril

Strilradaranläggning 66 är en sensor i stril som lämnar information om mål på hög och medelhög höjd. Från radaranläggningen överförs följande information via SBÖ-spridare till ansluten strilcentral:

-	PR-plott
-	Höjdinformation
-	IK/ID-information
-	Störläge
-	Status
-	Anläggningsidentitet

(Hänvisningarna nedan finns bara i det fullständiga dokumentet)

PR-plottarna är extraherade ur videon från primärradarn PS-66, se "Planradarinmätning".

Höjdinformationen erhålls också från PS-66 som är en 3D-radar. Höjdinformationen består av grovelevation och finelevation (kanalnummer + rs-signal) ur vilken höjden kan beräknas, se "Höjdavtagning".

IK/ID-informationen, som omfattar IK-plottar och identitet, erhålls från sekundärradarn PI-875, se "Igenkänning".

Störläge erhålls från en störelevations- och bäringsavtagare (SEBA), se "Störpejling".

Statusinformation erhålls från samtliga delobjekt i anläggningen. Informationen används för teknisk drift och övervakning samt indirekt för funktionsuppföljning (DIDAS Marktele).

Strilradaranläggning 66 kan i begränsad omfattning fjärrmanövreras via en stel förbindelse från ansluten strilcentral. För PS-66 innebär detta att stationen kan startas och stoppas samt övervakas från ansluten central. Någon taktisk fjärrmanövrering kan inte utföras. Se "Statusinformation och fjärrmanövrering".

I anläggningen ingår en extraktions- och presentationsutrustning DBU 266 samt en störskyddsmanöverutrustning (SSMU). På lokalt PPI kan ssop studera olika videotyper och se verkan av vidtagna åtgärder, se "Störbegränsning".

På vissa anläggningar finns en simulator (RUTGER A) för simulering av målekon och störningar. Utrustningen används för utbildning och övning.

Med hjälp av en fotoindikator kan man registrera PPI-bilden för underrättelseverksamhetens behov.

Informationen som erhålls från Strilradaranläggning 66 tas emot i ansluten strilcentral och utnyttjas av funktionerna plotthantering, målföljning och företagsadministration för att sedan användas för stridsledning, flygtrafikledning, flygvarning etc.

I reservnivå kan PPI-platser i DBU 266 och SSMU användas för t ex luftbevakningsrapportering och talstridsledning.

Prestanda

PS-66

Täckning

Elevation	Högsta mätvinkel ca 30°
Höjd	Högsta höjd ca 60 000 m
Avstånd	Största avstånd ca 420 km
Bäring	360° (mekanisk avsökning) motsvarande 2048 bäringspulser

Räckvidd

Ostörd

Min upptäcktsområde mot enskilt mål med 10 m2 målyta 1)

Största avstånd	420 km
Högsta mätvinkel	30°
Högsta höjd	60 000 m

Precisionsområde mot enskilt mål med 10 m2 målyta 1)

Största avstånd	250 km
Högsta mätvinkel	25°
Högsta höjd	40 000 m

1) Vid en upptäcktssannolikhet av 50 % , en falsklarmssannolikhet av 0,5-10 upphöjt till -4 och följande sändardata:

Pulsrepitionsfrekvens	250 Hz
Pulstid	4 mikrosek
Toppeffekt	20 MW
Medeleffekt	20 kW

Störd: Uppgifter saknas

Noggrannhet:

Avstånd	<150 m fel
Höjd	≤±500 m fel
Bäring	<0,15° fel

Upplösningsförmåga:

Avstånd	1100-1200 m	(50 upptäcktssannolikhet)
	ca 1500 m	(90 upptäcktssannolikhet)

Bäring	1,6°	(50 upptäcktssannolikhet)

PI-875

Täckning:	Bättre än primärradarn
Inmätningsnoggrannhet:	Bättre än eller lika med 1,5 km.
Kapacitet:	PI-875 kan behandla information från minst 15 mål inom 40 km, samt ytterligare 25 mål inom 40-110 km, samt sända information för minst 20 mål per sekund.
Sändareffekt:	Lågeffektläge 2-3 kW
Sändareffekt:	Högeffektläge >.10 kW
Känslighet	Svarsgodkännande vid >-75 dBm signalstyrka

Det fanns 5 radarstationer, placerade i Olofström, Åtvidaberg, Furillen, Tierp och Svappavara.

Källförteckning:

Radarstation PS-66/T Beskrivning Del 1-7	M3330-066051
PS-66/T Funktionskedjor i Stril Beskrivning	M7773-426020
PS-66/T SLB Beskrivning	M7773-420798
SEBA Funktionsbeskrivning	M7773-424490
RUTGER A Funktioner	M7773-426290
PS-66/T MT SSMU Beskrivning Del 1-4	M7773-423794
PI-875 Funktionsbeskrivning	M7773-261390

Dokument

Avgörande faktorer för markteleunderhållssystemets effektivitet (0,5 MB)
(F04/10) Författare: Örjan Eriksson.

Dokumentet är en fortsättning på ”Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 FHT F17/09”, som visade att några faktorer hade varit av avgörande betydelse. En analys av dessa faktorer ger en sammanfattning av intressanta erfarenheter.
Härutöver görs - baserad på erfarenheter från markteleområdet - en jämförelse med den nya materielförsörjningsstrategin, som kan vara intressant beroende på att marktelemateriel anskaffats i konkurrens och i stor omfattning från utländska leverantörer.

C2 History (8 MB pdf) Författare: Combitech AB.
C2 History (28 MB powerpoint-fil)

Dessa bilder är framtagna på initiativ av Stefan Kits, HKV PROD FLYG. Bilderna är sammanställda av COMBITECH AB.

Eventuella synpunkter på bildspelet kan framföras till Combitech AB
på e-postadress: ledningssystem@combitech.se

Bilderna visar:

ledningssystem

militära radar

militära radarhöjdmätare

civila radar

systembilder

ledningscentraler

robot-, radio- och flygsystem

I överkant på varje bild framgår vilken tidsperiod som respektive system
var/är i taktisk drift.

Flygvapnets Strilsystem, strilcentraler (12 MB) Författare: Bengt Myhrberg.
(F01/06)

Utgående från underlaget till ”Det bevingade verket” som utgavs av FMV 1986 i samband med flygvapnets 50-årsjubileum görs här en sammanfattning och komplettering till kapitlet ”Ledningssystem för våra flygstridskrafter”

Dokumentet beskriver systemuppbyggnad och strilcentraler i stort från ”tidernas begynnelse” d.v.s. 1920 till ca 2000, i första hand sett ur/från FMV perspektiv med tyngdpunkt på Stril 60 generationen från mitten på 60-talet fram till STRIC och övriga strilsystemkomponenter som driftsattes under slutet av1990-talet.

Förstudie angående den historiska radarutvecklingen inom Flygvapnet
(F11/04 ) (2 MB) Författare: Karl Gardh.

Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 (12,4 MB)
(F17/09) Författare: Örjan Eriksson.

Begreppet marktele dök under femtiotalet upp i flygvapnet för att särskilja telemateriel i marksystem från telemateriel i flygplan.
Utredningarna V 66 och U 80 definierade begreppet marktele på ett likartat sätt.
Marktelebegreppet har i många sammanhang varit svårt att få gehör och förståelse för hos taktisk och operativ personal samt plattformsintressenter, vilket medfört att markteleområdet betraktats som ett udda område inom försvaret.
Generellt kan markteleområdet sägas ha fungerat bra med hög tillgänglighet och till rimliga kostnader. Detta har verifierats av bland annat strilchefer i flygvapnet, som varit mycket beroende av områdets funktion. I dokumentet beskrivs marktele från ca 1950 fram till 2000.

Smalbandsöverföring av radarbild (SBÖ) (1,4 MB) Författare: Karl Gardh.
(F01/08 utg 2)

Överföring av radarbild till en central tillämpades från början med bredbandsöverföring (BBÖ).

Överföringen av de olika signalerna från radarstationen skedde med multiplexutrustningar, som radiolänk användes bl.a RL-81 som var en frekvensmodulerad utrustning.

Men BBÖ systemet var ett dyrt och underhållskrävande system som även hade sin begränsning vid längre överföringsavstånd.

I mitten av 70-talet infördes ett helt nytt överföringssystem s.k smalbandsöverföring (SBÖ).

Systemet infördes i första hand för att öka strilsystemets flexibilitet och för att möjliggöra överföring av radarbild vid långa överföringsavstånd.

I detta system sker viss behandling av radarinfomationen på radarstationen varefter informationen överförs till central som ett data meddelande på talkanaler i befintligt tråd-och radiolänknät i form av ett ”200”meddelande.

Utrustningen fick benämningen Datatranmissionsutrustning 109 (DT-109) och de radarstationer som utrustades med DT-109 var PS-66,PS-65,PS-15 och PS-810.

Från början var SBÖ-förbindelsen stelt uppkopplad men i mitten på 80-talet infördes s.k spridare viket medförde att överföringssystemet blev betydligt flexiblare.

STRIL-systemdokument, en sammanfattning (11 MB) Sammanställt dokument: Bengt Myhrberg. (F16/09)

Det svenska flygvapnets strilsystem består av ett stort antal fristående system som dock har en hård infologisk knytning till varandra. Dessa system kan vara både geografiskt vitt skilda och tillhöra helt olika organisationer, t ex andra vapenslag och civila myndigheter.
För att det som vi benämner stril skall kunna utföra sin uppgift krävs att alla ingående system funktionsmässigt fungerar ihop och bildar kompletta funktionskedjor. Att få en överblick och förståelse för detta är svårt. Som ett försök att öka förståelsen och systemkännedomen har FMV:ElektroF under 1990-talet tagit fram denna strildokumentation.
Det skall betonas att strildokumentationen inte är framtagen för att bistå experterna inom deras respektive specialområde, utan för att ge en inblick i de områden av stril som man normalt ej jobbar med. För fördjupad kunskap hänvisas till de referenser som finns angivna i strildokumentationen.
Strildok beskriver inte ett "fryst" stril utan innehåller även information om beslutade och planerade förändringar av stril.
I detta utdrag ur den fullständiga strildokumentationen har i första hand information ur följande kapitel medtagits:
Historik, definitioner, uppgifter, uppbyggnad, ingående delar, prestanda, kapacitet, källförteckning.
Den fullständiga strildokumentationen, som till största delen är hemligstämplad, förvaras i FHT arkiv i Krigsarkivet.

Tidiga igenkänningssystem för flygplan (1,3 MB) Författare: K-G Andersson.
(F04/08)

Innan radarn utvecklades hade optiska igenkänningsmetoder skapats. Flygplankort med siluetter av olika flygplan delades ut för att luftbevakningens personal skulle kunna öka möjligheten till identifiering. Andra system som togs fram var olika igenkänningssignaler eller manövrar. Under främst andra världskriget ökade behovet av att kunna identifiera de mål som radarn upptäckte och nya elektroniska system såg dagens ljus.

Dokumentet beskriver de första igenkänningssystemen och utvecklingen fram till att ett relativt modernt system infördes - PN-79-systemet.

Utveckling av teknisk övervakning för försvarets marktelesystem
(F02/10) (2 MB) Författare: Hans Broberg, Ingemar Engdahl.

Försvaret ställde på 1960-talet ökade krav på marktelesystemens driftsäkerhet och bevakning av sina anläggningar. Samtidigt strävade man efter att rationalisera underhållet av dessa. Teknisk övervakning (TÖ), som förstärkningsåtgärd, kom att bli en lösning.

Detta dokument beskriver den successiva utvecklingen av ett generellt koncept för (TÖ) avsett att fjärrmässigt övervaka och styra försvarets marktelemateriel (och funktioner). TÖ omfattar här driftövervakning och till en del bevakning.

Vid sidan om det generella TÖ-konceptet har det funnits specifika övervakningssystem knutna till ett visst marktelesystem eller utrustning. Dessa behandlas inte här. Andra operativa system finns också för att övervaka land, sjö och luftrum.

Dokumentet innehåller två delar. Den första, Etablering av ett försvarsgemensamt Fjärrövervakningssystem, som redogör för processen med framtagningen och utbyggnaden. Den andra, Teknisk övervakning inom försvaret Ett antal milstolpar 1965-2008, som beskriver teknikutvecklingen.

Utvecklingen av Flygvapnets telefoni- och transmissionssystem ( 6 MB)
(F03/05) Författare: Bertil Nilsson.

Telefoni- och transmissionssystem har utgjort och utgör viktiga element i praktiskt taget all FV verksamhet. De har under det senaste halvseklet undergått en revolutionerande utveckling.

I detta FHT-dokument eftersträvas att ge en övergripande skildring av denna utveckling under perioden från mitten på 40-talet fram till och med 80-talet. Huvudvikten ligger på den tekniska utvecklingen. Även motiven i form av nya behov belyses liksom förutsättningarna i den allmänna utvecklingen inom telekom- och elektronikområdet.

Området "FV telefoni- och transmissionssystem" är mycket brett, applikationerna många, gränser mot övriga delsystem ibland ej helt och distinkt definierade, etc. Eftersom FV i flera avseenden haft och har ansvar även för vissa försvarsgemensamma nät och utrustningar avhandlas även dessas utveckling.