Kort beskrivning
Den ursprungliga planeringen av FFRL stomnät innehöll parallella nord-syd-gående stråk i stomnätet för att erhålla nödvändig redundans. För att minska framför allt de fortifikatoriska kostnaderna för relästationer, beslutades att ett av stråken från mellersta delen av landet (Östersund) till övre Norrland skulle byggas med troposcatterlänkar. Stråket byggdes med två hopp. Med denna utbyggnad fullbordades den landsomfattande täckningen för FFRL. Detta celebrerades i augusti 1962 med en cermoni där generalmajor Greger Falk kopplade upp en förbindelse mellan MB ÖN i Boden och C MKS i Karlskrona.
Länken (RL-71) som beställdes 1960 levererades av Canadian Westinghouse. Länken var i grunden en FM-länk i 5 GHz-bandet med en kapacitet på 120 kanaler. Efter modifiering placerades de 60 talkanalerna så långt ner i basbandet som möjligt för att förbättra överföringen. Överföringsbandet var 12-252 kHz istället för "normala" 60-300 kHz.
En ytterligare finess var att MF-bandbredden dynamiskt kunde anpassas, så att man fick en balanserad avvägning mellan termiskt brus- och intermodulationsbrus
På HF-sidan fanns dubbla klystroner med hög uteffekt. Antennerna var från början 5 meters paraboler, som sedermera ersattes av paraboler med 10 meters diameter
Multiplexutrustningen levererades av L M Ericsson. Den markerade i praktiken en övergång till "stormuxsystemet" TM-6, som skulle bli en hörnsten i den tidiga stornnätsutbyggnaden.
Scatterlänken fungerade aldrig tillfredställande under de kallaste vintermånaderna. Det är tveksamt om vi någonsin kommer att få klarhet i varför det praktiska driftresultatet så markant avvek ifrån teoretiskt beräknade värden.
Länken togs ur drift c:a 1972.
RL-71 antenn. (Bild från AEF)
Källa: "Försvarets Fasta Radiolänknät Försvarets Telenät Ett historiskt perspektiv" utgiven av FMV 1996.
Försvarets Historiska Telesamlingar