Förhyrd transmission
Försvarets behov av telekommunikationer ökade markant under och efter andra världskriget främst beroende på utbyggnad av landsomfattande nät för luftbevakning och stridsledning.
Televerket var under många år den helt dominerande leverantören av det erforderliga sambandet genom att försvaret förhyrde fasta förbindelser mellan ett stort antal objekt. En metod för att hantera dessa fasta förbindelserna för uppkoppling vid övningar, kris eller krig utvecklades i samverkan mellan Televerket, Fst och KFF.
Principen var att förbindelsen planerades och förbereddes i televerkets transmissionsnät från punkt till punkt för uppkoppling på televerkets stationer med hjälp av manuella omkopplare. Manövreringen av dessa omkopplare reglerades i speciella uppkopplingsplaner. För dessa förberedda förbindelser användes trafikledningar eller reserver i televerkets transmissionsnät. Detta var början till ett funktionellt/tekniskt samarbete mellan Televerket och försvaret, för att med hjälp av televerkets transmissionsnät anordna förbindelser i ett trafikalt försvarsnät.
Den sålunda etablerade principen, med förberedda förbindelser för anordnande av försvarsförbindelser på "tråd", användes sedermera även för flygvapnets övriga objekt i Stril 50 och Stril 60 samt inom det operativa ledningssystemet.
Dessa arrangemang med förberedda fasta förbindelser växte snabbt i omfattning. De kom senare att under 60-talet omfatta över 10 000 förbindelser!
En klar nackdel med denna princip var den minskande trafikkapaciteten i televerkets trafiknät, vilket ökade risken för spärr för övrig totalförvarsviktig trafik. En tumregel infördes som angav att högst 20 % av en trafikvia i televerkets nät fick ianspråktagas. Vid större behov fick försvaret avstå, omplanera eller investera i nya linjeanläggningar.
Omkopplare
Dokument
Se under Telekommunikation FFRL/FTN eller under Dokument.
Artiklar ur TIFF
Nya avtal med Televerket (nr 1/92)