FHT loggo Försvarets Historiska Telesamlingar

flygvapnet loggo

 

Mobilt radiosystem (Civilförsvarsstyrelsen)


Principskiss L1 och L2

Bild 1. Principskiss över sändar- och mottagarplats för L1 och L2-näten.

Civilförsvarets mobila radiosystem ingår i de två fasta sambandsnäten L1 och L2. L1-nätet används för kommunikation med huvudcentraler, HC och L2-nätet för kommunikation med flyggrupper och regionala civilförsvarsenheter.

Det mobila radiosystemet är uppbyggt med följande enheter:
• mottagarvagnar
• sändarvagnar
• mastvagnar

Mott- och sändarvagn

Mottagarvagn och sändarvagn, utvändigt helt lika men invändigt försedda med olika utrustning.

Mastvagn

Mastvagn, klar för transport.

Vagnarna är utrustade för krigsfallet och avsedda att ställas upp på förberedda platser. Dessa platser benämns mottagarplats (huvudanläggning) och sändarplats (annex). Vagnarna grupperas vanligtvis som bild 1 visar.

På mottagarplatsen ställs mottagarvagn och mastvagn upp där de ansluts till en anslutningsbox. Den expeditionsutrustning som ingår i mottagarvagnen placeras normalt i det förberedda stabsutrymmet, varifrån två radiooperatörer sköter trafiken. För att inte röja var huvudanläggningen ligger sker all radiosändning från sändarplatsen som är belägen på lämpligt avstånd från mottagarplatsen. Avståndet är beroende på lokala förhållanden.

Även sändarvagnen ansluts till en anslutningsbox. Mellan denna och mottagarplatsens anslutningsbox finns fasta förberedda trådförbindelser för fjärrmanövrering av sändarvagnen.

Om förbindelserna mellan mottagar- och sändarplats bryts eller sändarvagnen blir utslagen kan man med hjälp av reservsändare, även sända från mottagarvagnen. Observera att detta enbart får ske på särskild order.

Mastvagnarna på mottagar- och sändarplats är helt lika och har en fällbar mast med plats för upp till tre antenner. Avståndet mellan mastvagn och mottagarrespektive sändarvagn får ej överstiga 35 m.

Både mottagar- och sändarvagnarna strömförsörjs med 220 V från allmänt eldistributionsnät. Vid nätbortfall kan vagnarna strömförsörjas från transportabelt elverk (2-3 kW).

Sambandsalternativ

På grund av lokala förhållanden som t ex förbindelseavstånd och topografi, ställs olika krav på det mobila radiosystemet. Mottagar- och sändarvagnarna förekommer därför i tre olika versioner, alternativ 1, 2 och 3.

Vid upprättande, brytning etc får man alltså i denna beskrivning söka på de alternativ som gäller för aktuellt län. För att man lättare ska kunna följa ett visst alternativ genom beskrivningen är sidor som behandlar alternativ 1, 2 och 3 märkta med färgerna grönt, gult respektive blått.

Vilket utrustningsalternativ som gäller för respektive län framgår av särskilt dokument.

Blockscheman på bilderna nedan visar de sambandsalternativ som finns. Sändnings- och mottagningsriktningar vid normalfall visas som heldragna "pilar". De streckade "pilarna" anger reservfall.

OBS! Reservsändare får endast användas på särskild order.

Sambandsalternativ 1

Sambandsalternativ 1

Blockschema över mottagarvagn och sändarvagn, alternativ 1.

Bilden visar ett enkelt blockschema över en mottagarvagn och en sändarvagn uppställda på förberedda platser. Mellan dessa finns fasta trådförbindelser för telefonsamband samt fjärrmanövrering av sändare.

Vid sändning överförs operatörens tal, från expeditionsplats 1 eller 2, via trådförbindelserna till aktuell F70-sändare.

Mottagning på både L1- och L2-näten sker över en gemensam antenn, typ fast F70, som genom en antennfördelare är ansluten till två mottagare, typ F70. Dessa kan sedan avlyssnas från expeditionsplats 1 (L1) respektive 2 (L2).

I mottagarvagnen sitter också en reservsändare för sändning på L1-nätet om sändarvagnen skulle bli obrukbar. Sändaren kan ställas om för sändning även på L2-nätet.

Sambandsalternativ 2

Sambandsalternativ 2

Blockschema över mottagarvagn och sändarvagn, alternativ 2.

I detta alternativ, bild 5, ingår en F70-sändare för sändning på L2-nätet. Eftersom sändning på L1-nätet sker mot fast relästation ingår en sändtagare F101 som arbetar på 100 MHz-bandet. (Enbart sändardelen i sändtagaren används). Sändtagaren matar en riktantenn (yagiantenn).

Mottagning på L2-nätet sker över en F70-mottagare och på L1-nätet över en F101-sändtagare där enbart mottagardelen normalt används.

Vid reservförfarande kan man sända på L2-nätet med mottagarvagnens reservsändare F70 och på L1-nätet med F101-sändtagaren. Reservsändaren F70 kopplas vid sändning automatiskt till antennen med hjälp av ett relä.

Sambandsalternativ 3

Sambandsalternativ 3

Blockschema över mottagarvagn och sändarvagn, alternativ 3.

Trafik på L2-nätet sker med mottagarvagnens F70-mottagare och den ena av sändarvagnens F70-sändare. Vid reservförfarande kan man sända på L2-nätet med mottagarvagnens reservsändare F70, som vid sändning automatiskt kopplas till antennen med hjälp av ett relä.

För trafik på L1-nätet används sändarvagnens andra F70-sändare samt F70-mottagaren, som båda är anslutna till samma antenn. Mottagen signal överförs till mottagarvagnen på 100 MHz-bandet med hjälp av F101-sändtagaren.

Reservförfarande på L1-nätet kan ske på två sätt:

• Sändning sker med mottagarvagnens F101-sändtagare via reläfunktion F101/F70 i sändarvagnen. Mottagning fungerar som i normalfallet.

• Sändning sker med mottagarvagnens reservsändare F70 (kanalomställd). Mottagning sker med F70-mottagaren (kanalomställd) i mottagarvagnen.

Läs mer i "Mobilt radiosystem, handhavandeinstruktion". (27 MB)