Försvarets Historiska Telesamlingar
Störsändare system LAGE (U-13)
SK 37 som använts vid FC Malmslätt
Sammanfattning störsändare system LAGE utrustning 13 (U13)
Tidigt under 1950- och 60-talet visade staber och förvaltningar intresse för ”motmedel mot flygburen spaningsradar” och ”en ev sovjetisk luftstrids-ledning från flygburna stationer. Utstörning av dylika stationer bedömes av flygvapnet vara ett för försvaret gemensamt intresse”. Redan 1951 diskuteras, vid framtagning av motmedel för blivande A32, behov av krigsflygplan ”som uppträda tillsammans med det anfallande förbandet eller i direkt anslutning till dess uppdrag”.
Försvarsstaben gav 1963 inriktning till FRA att klarlägga förekomsten av bl a flygburen ”early-warning”-radar.
En utvecklad störsändareutrustning (apparat 91) för A 32 A från 1960-talet, med sändare i nosrummet för störning av eldledningsradar, utvecklades men blev inte operativ. Utrustningen fanns som alternativ för installation i SK 37 fram till 1975.
Under hösten 1965 beslutade CFV att SK 37 skulle användas för operativa uppgifter med samma motmedel som AJ 37 (dvs i attackfunktion med kapsel KA och KB).
I december 1968 lämnades underlag till lufttaktisk hotbild, avseende flygande spaningsradar: ”Möjligheter att stridsleda från flygplan har fram till idag inte varit alltför stora. Man har emellertid under sista året observerat en ombyggd TU-114 (CLEAT), försedd med en stor rotodom monterad på ryggen.
FMV (Underrättelsecentralen) gav 1969 en omfattande analys i en rapport om sovjetisk flygburen spaningsradar FLAT JACK i flygplan Tu114 - system MOSS.
FOA fick i uppdrag av CFV 1970 att genomföra ”Studier av fpl SK 37 utnyttjande som motmedelsflygplan”. Hotbilden beskrevs då kortfattat enligt följande: ”Hot fi patrullerande jakt, jakten stridsleds av fpl MOSS (L-band)”.
I november 1970 beslutar CFV avseende samordning av AJ 37 frågor beträffande motmedelssystem, kapslar, att ”KE är en störsändare exklusivt avsedd för SK 37 (störfpl) och avses vara en utveckling av app 91”.
CFV påpekar 1971 att ”Ytterligare en motmedelskomponent kan komma att vara stridsekonomiskt lönsam, störutrustning mot vissa former av spaningsradar (app KE i SK 37)”.
Parallellt pågick studier: TEMUS (Telemotmedelsunderlagsstudier) och lämplig utrustning inom 800-900 MHz studerades.
Under 1973 beslutade CFV att system KE med apparat 91 skulle avvecklas. I och med detta beslut påbörjades en ny inriktning av en teknisk störsändare.
TEMUS 3 rapporten från 1974 beskrev den nya telekrigsförmågan mot MOSS ”system LAGE” för en flygburen utrustning till SK 37 och en markburen version.
Förslagen i rapporten innebar även att CFV beslutade i PTTEM och PTOEM i december 1974 att system LAGE (LAGE/A – flygversion, LAGE/T – fordonsburen markversion) skall utvecklas. I SK 37 skall en operatör manövrera system LAGE från den bakre sittplatsen.
Utvecklingsarbetet forcerades fram för system LAGE, sedermera benämnt system U13 (utrustning 13), för en planerad anskaffning och operativ drift under åren1978/79. Samtidigt kom indikationer på att en nyutvecklad rysk ”early-warning” station, med annat frekvensband, och modernt flygplan skulle ersätta MOSS år 1984.
Under 1977/78 utprovades U13 i en simulator – med FLAT JACK data – och U13 befanns uppfylla alla tekniska krav. En fantastisk prestation, med tanke på svårigheterna att få kompletta underrättelser, av den tekniska kompetens vi hade i landet. Parallellt genomfördes studier Luftförsvar i nästa sekel (LINS) varvid ett spelkort för nästa generation av LAGE Bakgrundsstörsändare (LAGE 90) utarbetades (för frekvensbanden S-C) och användes.
Under 1981 beställdes realiserbarhetsstudier för maskerande bakgrundsstörsändare (LAGE 90) med ny beteckning (LAGE-NY - U131) hos SRA.
Arbetet med U13 var försenat av olika skäl och samma år beställdes projektering och seriebeställning till industrin (SRA) om 12 st utrustningar. Det avsåg 6 st U13/A och 4 st U13/T samt 2 st för Ue. Hösten samma år beslutade CFV om PTOEM Markradarstörgrupp U13M och Flygburen radarstörgrupp U13F.
Under 1982 beställdes installation av markutrustningar, hydda och fordon, vid FFV Underhåll med planerad leverans under 1985-86.
Under budgetplaneringen senvåren 1983 beslutade CFV att SK 37 inte skulle utrustas med U13F. Markversionen (U13M) ansågs ha en viss operativ funktion för utbildning och övning samt som framtida ”plattform” för en ny teknisk version och U13M utveckling fortsatte med slutproduktion till 1988.
Före leverans av U13M grundversion var MOSS ersatt och U13M hade förlorat sin roll som telekrigsvapen.
U13M levererades inte till Flygvapnet – den färdiga utrustningen förrådsställdes i Arboga och utrustningen kasserades sedermera efter ett antal år. Hela projektet kostnadsberäknades till ca 100 Mkr.
Parallellt med produktionen av U13M pågick studierna av LAGE-NY, U131 (en modifierad U13) – som avsågs vara en störsändare mot det nya hotet A-50 MAINSTAY.
Avslutningsvis deltog U13M i en övning i S Sverige under 1996. Vad som beslutats med fordon och hyddor därefter är inte känt.
Den genomförda utvecklingen av teletekniska motmedel med LAGE/U13 har lämnat ett starkt bidrag till kompetens inom staber/förvaltningar och industri vad gäller studier, prov- och försök, konstruktion och produktion som sammantaget med annan teleteknisk utveckling skapat ett brett kunnande i landet under ”det kalla kriget”.Läs mer i dokumentet Störsändare system LAGE utrustning 13 (U13) (14 MB) F05/13 Författare:Hans-Ove Görtz.
Bilder
Tu-95 Bear
Länkar
Störsändare (wikipedia)