Kommandoplatsbil, Kpl-bil
Kpl-bil
Under början av 50-talet uppstod ett behov av att på ett bättre sätt kunna utföra flygtrafikledning vid krigsflygplatserna än från de då nyttjade Tmr-IX bilarna.
Vid flottiljflygplatserna hade speciella kommandocentraler (KC) uppförts på kanslibyggnadernas tak från vilka flygtrafikledning utfördes. (Dessa kom senare att benämnas TWR). Behovet vid krigsflygfälten var stort och det väckte stor irritation att det inte hade gått att lösa.
Sven-Evert Sörelius då anställd vid KFF radiobyrå berättar:
”Jag var på en föredragning hos General Bengt Nordenskiöld som under mötet visade mycket stor irritation över att flygtrafikledningen vid krigsflygplatserna, efter en mycket lång tids utredande, ännu inte kunnat lösas. Jag informerade om att jag i mekano byggt en modell som skulle kunna lösa behovet. Nordenskiöld beordrade mig att omgående gå och hämta modellen. Jag hämtade modellen och redogjorde för hur jag tänkt mig den tekniska lösningen och den operativa funktionen. Vid sittande bord säger Nordenskiöld ”Så här ska det vara, verkställ”. Ett antal Tmr-IX bussar hade friställts med anledning av att radioutrustningarna tagits ut för fasta installationer. Bussarna var lämpliga att installera radio, telefon och pejl i och mitt förslag hade en glaskupa på taket för att ge en trafikledare fri sikt runt horisonten.”
Ett underlag utarbetades helt enligt S-E Sörelius förslag och utprovning startar under 1954 varefter en modell beställs av CVA den 10 maj 1955. Den 7 februari offererar CVA mtrl och installation av kommunikations- och navigationsutrustning i en prototyp och nio st serievagnar till en total summa av 90 000 kr. Som leveranstid anges att prototypen redan är levererad, två fordon är klara och att resterande beräknas att levereras med en KPL var tredje vecka. Beställning läggs den 7 mars 1956.
Kpl-bilen är uppbyggd i en modifierad Tmr IX-bil och innehåller telefon-, radio-, pejl- och trafikledarutrustning. Kraftförsörjningen sker i första hand från nätet och i andra hand från ett kraftaggregat typ l3A som kan anslutas till bilen och ständigt följer med denna.
I Kpl-bilen finns fem expeditionsplatser vilka besäts av trafikledare (TL), biträdande trafikledare (BITR), vakthavande officer (VO), luftvärnsofficer (LV) och kartritare (KRIT).
Telefonutrustningen är avsedd att anslutas till den ledningsslinga som finns runt vissa flygfält. Telefonförbindelse kan upprätthållas med högre centraler, med olika delar av den egna flottiljen och med allmänna telefonnätet. Dessutom finns det manöverledningar for flygfältsbelysning och eventuellt trafikljus. Lufor kan fås på tråd eller per radio.
Utrustningen ar gjord for central- och lokalbatterisystem.
Kommunikationsradion består av fyra st Fmr V-stationer sam kan betjänas från tre olika platser i kommandorummet; TL, BITR och VO. Stationerna är avsedda for dubbelsidig telefonförbindelse mellan Kpl och flygplan. Två av mottagarna kan användas sam reservmottagare för markradiopejlen Fmrp 7b.
Varje station har fyra kristallstyrda frekvenser inom området 100-156 MHz. De fyra frekvenserna benämns kanal Adam, Bertil, Cesar och David
Mottagarutrustningen består av en markradiomottagare (Mrm 6b) och en rundradiomottagare (2553V) med gemensam antenn och antennförstärkare (FAT-242). Markradiomottagaren är avsedd för enkelriktad radioförbindelse mellan Lfc och Kpl om trådförbindelserna inte fungerar och rundradiomottagaren för mottagning av radiolufor vid avbrott på trådlufor.
Mottagarantennen är 4 m lång och består av et vertikelt, tvådelat aluminiumrör med en diameter av 3 cm. Antennen sitter på det vänstra fästet framför kupolen på fordonets tak.
Radiopejl Fmrp-7 är avsedd för pejling från marken mot flygplan som sänder inom frekvensområdet 102,24-147,51 MHz. Pejlanläggningen sköts helt från fordonet. Mottagaren kan ställas in på 252 kristallstyrda frekvenser inom frekvensområdet ovan. Pejlmottagaren är samma mtyp av mottagare som finns i Flygradio Fr 12.
TL-expeditionsplats i kupolen.
Tekniska data
Fordonet
Chassi Scania-Vabis typ 8116
Kaross Hägglund & Söner
Motor Scania-Vabis typ 1664
Radio VHF
Frekvensområde100-156 MHz
Kanaler
4 x
4
= 16
Kanalavstånd
180 kHz
Vågtyp
A2
och A3
Modulering
AM
Antenn
Kvartvågs med jordplan
Mottagare Mrm-6b
Frekvensområden 200-400 kHz
540-1160 kHz
1160-2500 kHz
2,5-5 MHz
5-10 MHz
Vågtyp A1, A2 och A3
Rundradiomottagare 2553V
Våglängdsområden AM 2000-690 m
588-185 m
200-67 m
52-18 m
FM 80-100 MHz
Pejl Fmrp-7
Frekvensområde 102,24-147,42 MHz
Kanalantal 252 st
Kanalavstånd 180 kHz
Pejlnoggrannhet C:a 3 grd
Pejlmottagare Mrm 12p
Skrivet av Arne Larsson FHT
För mer information se FHT dokument Flygvapnets radiosystem, del 1, 1916-1945 (28 MB) Författare: Arne Larsson (F13/09).
Bilder från restaurering av en Kpl-bil vid FVM i Malmslätt maj 2022.
Bild 1, Bild 2 och Bild 3.
Bild 4, Bild 5 och Bild 6.
Bild 7, Bild 8 och Bild 9.
Bild 10, Bild 11 och Bild 12.
