Fast markradio Fmr I
Fast markradio Fmr I, LV sändaren till vänster, KV till höger
Flygvapnets fasta markradiostation Fmr var avsedd för flygtrafikledning med samband mark-flyg. Den användes även för att överföra signalmeddelanden mellan flottiljerna inbördes samt tjänstemeddelanden till och från CFV. Vidare betjänade den flygsäkerhetstjänsten genom att vid dåligt väder ge flygplan i luften väderleksrapporter, barometerstånd vid marken, pejlsignaler eller positionsuppgifter för att hjälpa flygplanen att landa vid dålig sikt mm. För att kunna fylla dessa uppgifter har sändarna i Fmr-1 serien getts höga uteffekter för att säkerställa dessa funktioner.
1936 års försvarsbeslut blev en märkbar förändring för det svenska flygvapnet. Upprustningen i Europa hade gjort sig märkbar och beslut hade tagits om att fler flygflottiljer och krigsflygfält skulle byggas ut och därmed behövdes också en ny modern markradio.
Erfarenheter hade visat att kortvågsområdet var det rätta frekvensbandet att satsa på men att långvågsbandet fortfarande var nödvändigt. Den stora radiosambandsövningen som hölls 1934 mellan de tre vapenslagen hade tydligt angett att sändaruteffekterna måste höjas.
1935 beställdes den första sändare i den serie som skulle komma att kallas Fmr och som skulle finnas kvar vid flottiljerna fram till mitten av 60-talet tills Lopra systemet infördes.
Sändaren utvecklades och tillverkades av SRA med benämningen AK-2000 där 2000 anger att uteffekten var 2000 W vid A1 och frekvensområdet 2000-5000 kc/s. Den installerades 1936 vid F1 i Västerås och användes för utprovning. Samtliga sändare i Fmr serien utvecklades och tillverkades av SRA i Sverige.
Proven föll väl ut och en komplett typstation beställdes 1937 som installerades vid F5 1938.
Den fick benämningen Fmr Ia och bestod av en LV-del med frekvensområdet 280-560 kc/s och en KV-del med frekvensområdet 2500-5500 kc/s. Uteffekt för båda frekvensbanden var vid A1 900 W. (I viss dokumentation anges 1000 W).
Även proven med typstationen föll väl ut och 1939 beställs 7 st Fmr Ib. Sändarna hade samma frekvensområde som Fmr Ia men uteffekten var höjd till 3000 W.
Denna radioutrustning började att installeras 1940 vid F1, F2, F3, F4, F6, F7 och F8. Som radiomottagare anskaffas Mrm 5 från först USA men som senare tillverkades av SRA i Sverige.
Radiomottagare Mrm 5
1941 går KFF ut med en anbudsförfrågan på Fmr Ic.
Sändarna var nära nog identiska med föregående leverans, Fmr Ib, med undantag av att tidigare ingående utlandstillverkade komponenter till stor del ersatts med svensktillverkade, sändaren var försedd med en ny modulator samt ett antal nya funktioner hade införts.
5 st radioutrustningar beställdes 1941 med installationsstart 1942 vid F9, F11, F12, F21 och Boden.Nu började radiomottagare Mrm 6 att införas.
Radiomottagare Mrm 6
Av denna typ av fast markradio beställdes Fmr II för E2 och Fmr III för CFV i Stockholm. Det var udda stationer för speciella ändamål som något senare ersattes av Fmr IV.
Teknisk data sändarna.
Uteffekt A1 3000 W
A2, A3 750 W
Frekvensområden LV 280-560 kc/s
KV 2500 -5500 kc/s
Inställningsnoggrannhet KV och LV 0,02 %
Kalibreringsnoggrannhet LV ± 0,5 %.KV ±0,03 %
Frekvensstabilitet LV 0,08 %. KV 0,01 % (kristall)
Övertonshalt ≤ 3000 kc/s ≤ 300 µV/m, på 5 km avstånd
Nyckling Minst 500 tecken per minut utan klippning
Modulering Brum max 1 %
A2, A3 minst 90 %För mer information se:
FHT dokument Flygvapnets radiosystem, del 1, 1916-1945 (28 MB) Författare: Arne Larsson, F13/09.
