Marinens fasta telenätutbyggnad
1. MK-& KAF-utbyggnad
Yttre Telenätanslutning
I början av 1950-talet var marinens sambandsnät till stor del utbyggt i Kungliga televerkets (Tvt) kabel- och blanktrådsnät.
I och med att förbindelsebehovet ökade för både marinen och Tvt ersattes dessa blanktrådsnät successivt med telefonkablar av Tvt.
Marinens förbindelser anordnades dels som förberedda förbindelser i Tvt:s kablar, dels som fasta abonnemang.
De förberedda förbindelserna disponerades av Tvt under fredstid men kunde utnyttjas av marinen vid övningar, beredskap, mobilisering och krig.
Under 1960- och 1970-talet gjordes omfattande utbyggnader och modifieringar av marina försvarsanläggningar. I samband med dessa byggde marinen ut sitt kabelnät i betydande utsträckning. Bärfrekvens och PCM (Pulse code modulation)-system infördes.
I samarbete med Försvarets forskningsanstalt (FOA) och industrin framtogs en ny typ av sambandskabel med förstärkt skärm som skulle skydda mot elektromagnetisk puls (EMP).
Under 1980-talet påbörjades en viss utbyggnad av nät med fiberoptisk kabel. Vid intagning av det externa sambandsnätet till respektive anläggningar har dubbla kabelvägar i regel anordnats.KAB/Basbat/Sprbat/Sprkomp
Under 1950-talet installerades ett telefonsystem för stridsledning typ SLC/ M51 i marinens stridslednings-centraler (SLC). Detta sambandssystem framtogs av industrin efter direktiv av Marinens Telebyrå i samarbete med Marinstaben och regionala teleenheter.
SLC/M51 var ett rent lokalbatterimatat (LB) system med linjetagare för både radio och telefon.
Vid dessa installationer användes blykabel för det externa och interna nätet.
På 1960-talet ersattes nätet med polytenisolerade kablar i samband med modifieringar.Tunga fasta batterier
I slutet av 1950-talet tog telebyrån fram en trafikkopplare som skulle ersätta befintligt eldledningssamband som var uppbyggt via olika typer av linjetagare.
Trafikkopplaren framtogs i modulutförande för att lättare kunna anpassas till förbindelsebehoven.
Under 60-talet modifierades Kustartilleriets tunga fasta batterier inklusive mätstationer med denna utrustning. I samband med denna modifiering utbyggdes i regel dubbla kabelvägar till anläggningar inom batteriet som hittills saknat detta.
En ny typ av jordkabel typ ELLY alt ELLX (polytenisolerad) ersatte den tidigare jordkabeln av blyisolering.
Under 1970-talet utbyggdes ett antal tunga KA-batterier där kabelnäten utgjordes av bärfrekvens(bf) - kabel.
En ny typ av eldledningstrafikkopplare infördes där digitala mätvärden kunde framkopplas.
En mindre automatväxel installerades i pjäserna.Telefonväxel Typ ADG 101 installerades i batteriets Kpl.
Sambandet mellan batteriets ingående enheter skedde via ett bärfrekvenssystem typ ZAX 120.
Under 1980-talets senare del påbörjades en modifiering av moderna tunga KA batterier där digitala växlar infördes och integrerades med eldledningens manöverenheter.Lätta batterier
I början av 1960-talet påbörjades en utbyggnad av ett antal 7,5 cm tornbatterier som färdigställdes i mitten av 1970-talet. Utbyggnaden genomfördes i tre steg med införande av nya lösningar successivt.
Batterierna var fortifikatoriskt mycket avancerade anläggningar med hög tålighet mot vapenverkan.
Nya trycktäta kabelgenomföringar typ KGF och Brattbergs tätningar infördes.
Kommandoplatsen (Kpl) inrymdes i batteriets mätstation och förbindelsegångar sprängdes till pjäsplatser och reservmätstation (Mst).
Erforderligt sambandsnät framdrogs i kabelrännor utefter förbindelsegångarna enkel väg. Anslutning till yttre nät skedde via två separerade vägar.
Kpl sambandssystem omfattar ett stridsledningssystem fördelat på tråd-, radio- och orderhögtalarsystem samt ett administrativt nät.
Strids och eldledningsnätet framdrogs till Trafikkopplare dit även radioförbindelser inlades.
Lufor mottagare installerades.
Det administrativa nätet framdrogs till telefonväxel 40 DL.
Sambandets uppbyggnad framgår av signalskiss nr F1107-133691-4.
För att minska utslagningsrisken vid anfall ökades separationsavstånd mellan pjäserna, vilket medförde utbyggnad av kvalificerade kabelgravar mellan byggnaderna i stället för förbindelsegångar.
Kvalificerad kabelgrav har samma skyddsnivå som övrig byggnation varför enkel kabelväg mellan byggnaderna anordnades.
Där kvalificerade kabelgravar ej kunde anordnas inom rimliga kostnader byggdes dubbla kabelvägar.
Utveckling och hotbild innebar att för den sista typen av anläggning infördes skydd mot elektromagnetisk puls (EMP).
Skyddet omfattade samtliga ingående anläggningar med en skyddad kabelväg.
Separationsavståndet mellan batteriets ingående enheter utökades ytterligare varför kvalificerade kabelgravar av kostnadsskäl ej utfördes.
Dubbla kabelvägar med normala kabelgravar mellan ingående enheter anordnades.
Detta arrangerades enklast med att bygga ett kabelnät som en slinga där de ingående enheterna ansluts till slingan. Detta innebär att man kan nå abonnenten via höger- alternativt vänstervarv i slingan.
FOA:s direktiv innebar att undvika slingor i sambandsnäten då dessa skulle kunna tjänstgöra som mottagare av EMP-pulser. I samarbete med FOA framtogs specifikationer för sambandskablar som skall tåla denna effekt. För dessa sista enheter utarbetades speciella lösningar med kombination: EMPkabel - konventionell jordkabel – brytboxar - överspänningsskydd.Kfp och Pks
Vid marinens utbyggnad av basbataljoner erfordrades ett yttre sambandsnät till flottans förtöjningsplatser. Dessa nät avslutades i anslutningsboxar så kallad krigsförtöjningsplatser (KFP).Vid KA- och Flottans fasta anläggningar utbyggdes anslutningspunkter för närförsvar och rörliga förband. Dessa anslutnings punkter benämndes påkopplingsstolpar (PKS).
KFP näten har utbyggts successivt från 1950-talet och omfattar stora egna sambandsnät vid kusterna.Rörliga förband
Sambandet till rörliga KA förband under 1950-talet anordnades i regel med fälttelefonkabel till närmaste telefonstation där förberedda anslutningsmöjligheter anordnats.
Till vissa förberedda uppställningsplatser för tungt 21 cm batteri och robot 08 batterier utbyggdes ett fast anslutningsnät.
Under 1960 - 80-talet pågående utbyggnad av fasta anläggningar kompletterades kabelnäten även för rörliga förband genom utbyggnad av kablage till förberedda uppställningsplatser samt utökad anslutningsmöjlighet vid fasta anläggningar.2 Östra Kringgången
Stjärnnät eller maskformigt nät
Tvt:s nätutbyggnad bygger på i huvudsak stjärnnätsutformning på grund av att man placerade
Tvt stationer i centrum av större orter och utbyggde lokalnäten därifrån till abonnenterna som är det ekonomiskt och transmissionsmässigt bästa alternativet.
Ur försvarssynpunkt är detta utbyggnadssystem en nackdel då detta innebär en stor utslagningsrisk.
Ett tåligare system kan uppnås med så kallad maskformig eller rutnätsutformad nätutbyggnad. Detta innebär flera vior till respektive knutpunkt vilket är att föredra ur försvarssynpunkt.
Exempel på stjärn- respektive maskformigt nät framgår av nedanstående skisser.
Stjärnnät Maskformigt nät
Utbyggnad av tvärvior
I och med den successiva utbyggnaden av Marinens nät utefter Sveriges kuster uppstod svaga länkar i nätstrukturen på grund av att erforderliga förbindelser mellan öar i skärgårdarna tillhörde olika stationsområden.
Detta innebar att viktiga förbindelser, på grund av Tvt stjärnnät och då gällande debiteringsnormer, blev framkopplade via större orter där utslagningsrisken var hög och förbindelsevägarna längre.I Stockholms skärgård blev till exempel vissa förbindelser som skulle framkopplas mellan öar i Stockholms norra skärgård framkopplade via Norrtälje och Stockholm.
Under 1960-talet började en styckvis utbyggnad av Marinens kabelnät i samband med nybyggnader och modifieringar med inriktning på att bygga en yttre kabelväg runt Stockholmsregionen den så kallade Östra Kringgången.
Kapacitet
Östra Kringgången var från början en sammanknytning av en del befintliga kabelsträckningar där transmissions-egenskaperna var dåliga.
På 1970-talet utökades kapaciteten betydligt i och med införande av 60-kanals bärfrekvenssystem och ytterligare kompletteringar och förbättringar av kabelnäten.
1980-talet innebar modifieringar med bland annat införande av PCM-system inom sambandstekniken.
I och med att marinens kabelnät moderniserats samt att Tvt numer accepterar tvärvior mellan stationsområden har marinen på detta sätt uppnått ett tåligt maskformigt nät med hög kapacitet.
Kabelnäten har även kompletterats med felindikeringssystem.Likvärdiga utbyggnader av det marina sambandsnätet har utförts vid övriga regionala enheter.
