PS-41 Historik

Den svenska radarutvecklingen hade 1944 kommit så långt att man stod i begrepp att börja med en begränsad tillverkning. Tillverkningen kom dock aldrig igång eftersom man kunde köpa färdiga radarstationer från England. (ER IIIb).

1946 hade civilingenjören Henrik Lindgren fått möjlighet att åka till USA på ett stipendium.

Han kom då i kontakt med den amerikanska radarstationen AN/TPS-1A, en transportabel radarstation i tält, som tyvärr hade låg effekt och kort räckvidd. Sverige hade dock ett stort behov av fler radarstationer och man beslöt då att Lindgren på grundval av TPS-1A skulle skriva en svensk specifikation på en radar som skulle tillverks i USA

Efter normalt anbudsförfarande och utvärdering beställdes 20 stationer.

Den första prototypen skulle levereras i september 1949 och hela serien skulle sedan vara färdiglevererad under 1950.

Exportlicensen dröjde länge men på annandag pingst 1951 kom beskedet att licensen beviljats.

Svenska Amerikalinjens fartyg ”Krageholm” kunde i maj lasta materielen i USA och transportera den till Sverige.

Radarstationen var uppbyggd av fem enheter som placerades ovanpå varandra till en pelare, överst monterades antennen. Utöver dessa stationsdelar fanns ett kraftaggregat.

Till stationen anskaffades tält som väderskydd. Dessa tält var emellertid för kalla och dragiga för svenska förhållanden varför även en monterbar hydda togs fram.

Nu var varken tält eller hydda var något bra skydd för radarstation eller personal och ett bättre skydd måste tas fram vilket innebar att ett antal bergrum skapades för PS-41.

Vid den s.k. Kongokrisen 1960 ställde Sverige flygstyrkor till FN´s förfogande. Vid uppsättandet av förbandet krävdes bl.a. att en radarstationer skulle finnas vilket innebar att PS-41 fraktades ner till Kongo.

Stationen gjorde sedan lång tjänst i flygvapnet men 1988 beslutades dock om avveckling och i maj samma år kunde C F21 officiellt förklara att radarsystemet PS-41/T var avvecklat.